Dan före... Något vilt i blicken hos de flesta man möter. Mycket ogjort. Fast å andra sidan, nära och kära samlade, och det är det viktigaste. Den obligatoriska fruktkakan, som ännu är obakad, kan vi äta till nyår... Fridfull helg folks.

Strålande sol, lagom kallt, men lite lite snö eftersom barnen ej ännu kan åka pulka.

I tisdags hade dagisbarnen julfest i Torsholma, och ikväll firas sista julfesten på Lappo skola. Tre unga gentlemän står för programmet. Det är starkt jobbat tycker jag!

På söndag är det julmarknad i Brändö-by, och då åker han äldsta och jag dit håller loppis i hopp om att någon hittar en sistaminutenjulklapp (och vi får lite mindre trångt i skåpen)!?

Minstingen tycker inte alls det är nån bra idé att jultomten ska komma. Men å andra sidan hittade jag honom olyckligt gråtandes i soffan en dag, och då jag undrade varför han var ledsen snyftade han "jag snyft kommer snyft inte att få nån julklapp uähääää". Advent är en påfrestande väntan.

Tidigare omtalad frid störs lite av allt racklande jag nu håller på med; Mariehamn idag, Åbo på fredag, fullmäktige på måndag, dagisjulfest på tisdag och skoljulfest, den sista i ordningen på Lappo, på fredag nästa vecka. Tur att julen kommer ändå fast inte jag får julstädat...

Efter två dagar i Stockholm hos vännerna på Söder går stillheten här hemma riktigt att ta på. Naturen pyntar sig i frost och solen ler. I fönstren på Pellas glimmar adventsljusen. Fridfull väntan.

Guuben och jag har varit ut och köra. Knappa 800 km tur och retur till Maxmo för att att se på en köksinredning, då måste det vara intressant... Nu gäller det "bara" komma överens om en lösning både vi och snickeriet kan leva med.

Spelkväll hade vi på Klockkulla igårkväll. 23 personer samlade för att spela pinak, marjas och sällskapsspel, inte illa på Lappo i november. Om två veckor satsar vi på julpyssel och glögg, samma plats.

Erkänner redan att det kommer att bli en par orediga veckor framöver. Tack och lov att det finns mor- och farföräldrar då jag själv kommer att åka mot stan måndag eftermiddag för en hel mötesdag på tisdag, till Åbo på torsdag, åter Mariehamn på söndag för att måndag morgon åka en par dar till Söder i Stockholm, och på returen tillbringa ytterligare en mötesdag i Mariehamn. Hemma igen onsdag den 2.12, och sen får det vara färdigracklat före jul... (Och det vill du vi ska tro på säger guuben, undrar hur han menar då!?)

Han mellersta håller på lära sig läsa!!! Hade idag hem en bok från biblioteket om Noa vars far köpt en ny bil. Orden är korta och fina, och där tragglade han sig igenom en hel sida. Visst fick han lite hjälp, som till exempel då han konstaterade "Nu är det nåt konstigt, lilla b:et är fel väg!?" men i princip fixade han det själv. Spännande!

I helgen var jag, guuben och han äldsta på smideskurs. Jag som inte är van att hacka på annat än tangentbordet har lite lätt ont i armarna och ryggen fortfarande... Men en ljusstake blev det för mig! Och av någon anledning tycker jag ljuset brinner lite extra vackert i den... :o)

Även om det just nu finns gott om plats för de gäster som skulle vilja komma till Pellas för att njuta av att ha lämnat alla måsten och borden bakomsig råder ingalunda brist på sysselsättning i företaget. Har svårt att komma igång med avrundningen av detta år, men förberedelser för nästa år inledde jag idag då jag bokade in mig på Kotimaan matkailu i Tampere i april. Innan dess finns också planer på att delta på ett hörn någon dag med Ålands turistförbund på Matka-mässan i Helsingfors i januari, och på Vene-mässan i samma stad i februari. Får börja fila på en bra presentation som väcker ert intresse för Lappo och Pellas...

Sakta men säkert framåt är fortfarande devisen för vårt husprojekt. Nu har vi fått yttertrappor, och på insidans övre våning håller mellanväggarna på växer fram. Vintern knackar på plasten, men vi väntar v.47 få en par ytterdörrar. Inkommande vecka blir det en liten tur upp till Österbotten för att se på köksinredning.

Blev igår en erfarenhet rikare då jag vikarierade på dagis. Minstingen förstod inte alls detdär att han skulle bete sig som han brukar på dagis, och inte som hemma när jag satt vid matbordet. Konstateras kan att det nog är bra om de får vara lite med andra människor också...

Idag åker jag med de två äldsta barnen till Brändö och ser på Pettsson och Findus som framförs av Åbo svenska teater på turné. Minstingen ville inte alls på nån teater, är antagligen rädd eftersom han inte vet vad det är. Alternativet att stanna hemma i lugn och ro med far, farfar och farmor är inte heller så tokigt.

Jahap, är det nån som känner sig manad att prova på skärgårsliv kommer snart att finnas butiksföreståndartjänst att ta över, och trerumslägenheter finns att hyra, Välkommen!

Skulle tankarna som snurrar i mitt huvud få struktur kunde de troligen liknas vid en 14 filig motorväg. Med hopp om att få någon slags ordning på detta kaos tog jag en promenad i frisk vind, resultat ännu ovisst. Såg iallafall tre rådjur stå och beta på Bodholm. Dessa tillsammans med det rådjur jag såg stå och beta vid Klockkulla förraveckan gör att jag nog får revidera min uppfattning om att det inte finns rådjur på Lappo.

Är inte helt säker på att inträdet i den nya fas i livet då vi nu inte längre har barn hemma utan på dagis och i skola kommer att bli bara enkel. Jag ska hitta en ny mission att fylla under den mörka delen av året. Förslag?

En vandrare har slutat stega på denna jord, en byssbo har valt att göra bostaden till semesterbostad och en tvåbarnsfamilj aviserar flytt inom de närmaste 9 månaderna. Det förstnämnda kan vi inte göra mycket åt, endast önska frid över hans minne, men i övrigt skulle trenden faktiskt behöva vända nu.

Älgsoppan puttrar på spisen.

I glada vänners lag, så ska livet levas. Har haft förmånen att få tillbringa helgen med gummor och guffar och gudbarn E. Som väninnan från byn sa när jag berättade att vi förutom att få njuta av deras sällskap från lunch till middag (som slutade rätt sent) fått se dem i arbete med murning och dammsugning; "ja såna gäster tycker vi om"... Vi ser redan fram emot nästa besök :o)

Veckan som kommer blir även den rätt händelserik; minstingens inskolning till dagis går in på slutrakan, vi har glädjen att få träffa våra sommarvänner som tillbringar höstlov på Pellas, vi ska fira två pojkar 3- resp. 6-års födelsedag och till helgen ordna pannkakaskalas för byns barn.

Det har varit en lite "rörligare" period. Förra veckan bettade jag av lite göromål under dagarna två i Mariehamn. Bilen är nu besiktad för ett år igen (trots konstverken...), och hann även på studiebesök till Djurviks gästgård i Jomala, ett ställe med kunglig utsikt och trevligt värdpar. Upplever det nämligen som mycket pinsamt när gästerna frågar vart de ska fara och jag inte vet vad det finns för ställen, så jag försöker att nu och då göra dylika visiter.

Torsdag morgon satte hela familjen av på årlig utflykt nånstans, som i år blev Åbo. Hade som reseprogram att plaska på Caribia (vilket även resten av Finland kommit på att man kunde göra på höstlovet verkade det som), åka rulltrappor, köpa lösgodis, gå på restaurang och sova på hotell. Barnen var nöjda med resan, och föräldrarna var lagom trötta när vi återvände hem fredag kväll.

I lördags lagade jag mitt livs första tjälknöl, och lyckades tack och lov rätt bra eftersom vi hade "staasvänner" på middag på kvällen. Även de konjakskokta fikonen som var till efterrätt smakade bra i åtminstone min mun...

Idag har minstingen varit på inskolning till dagis, och klarar sig riktigt bra. Snart får han vara där och leka med de andra barnen "på riktigt".

Imorgon bär det av till den stora staden på föreläsning om norska fjordtrafiken som sköts med kombikatamaraner. Kanske ett alternatvi för åländsk skärgårdstrafik!?

Igår väntade jag gäster till Pellas, men innan dagen var till ända hade vår familj träffat en "tvillingfamilj", en trebarnsfamilj på en skärgårdsö med en nedläggningshotad skola, där mor i huset skötte en typ av gästgård och far i huset var byggare, och familjen var mitt i ett byggprojekt... Vi hade en hel del att ventilera kan jag säga...

Ett ställe det däremot är betydligt mindre ventilerat nu är på vårt mellantak som i lördags morse fick blåsning. Närmare 100 kubik ekovilla ligger nu på plats och förhindrar luften från att dra vägar de inte ska. Vänta bara tills vi får våra äntligen beställda blåa ytterdörrar vad varmt och skönt det ska bli i huset!

Har begärt offerter på köksinredning från X antal leverantörer, och den som var snabbast att skicka svar var Lidhults som har ett drömkök; gråmålade ramluckor som är i stommen innanpåliggande. Tur att jag satt när jag öppnade offerten, jag konstaterade hastigt att vi inte spelar i deras division... Jag drömmer vidare.

...och idag har jag den äran att hälsa min far och mor välkomna i cybervärlden :o) eller hur...?

Ok, slut på sorgeperioden. Dags att ta vara på det liv vi önskade, som vi kan leva ännu nästan ett år. Fantastiska barn, stödjande släktingar, goda vänner, hälsa och strålande höst, för "just nu" kan jag inte mer önska, och resten löser sig säkert till det bästa bara tiden är mogen.

Åter på Åland, men ännu är det en bit hem. Idag lär det dock vara byggmarknad på MP, så jag tror nog jag ska få dagen att gå... Studieresan till Bornholm med en brokig skara aktiva inom åländsk besöksnäring var mycket givande med dagarna fulla av intressanta studiebesök och spännande turistiska spörsmål. På Bornholm satsar man verkligen på småskalighet, och småföretagens framgång är beroende av eldsjälens glöd. Eftersom de som ö har samma förutsättningar som vi tampas de med liknande svårigheter, och använder samma "lockbeten", dock mot en annan marknad, d.v.s. sin närmarknad (flest danskar och tyskar, men även någon svensk). De försöker impementera motsvarigheten till vårt gamla "Le en smula", och jobbar sedan 40 år tillbaka med att förlänga turistsäsongen (känner vi igen det???) Guiden vår var dock av åsikten att jobba istället med att maj-september VERKLIGEN är öppet och fullt överallt, och sluta stånga huvudet blodigt på en fruktansvärt svårsåld säsong då folk vill åka till värmen. Jag är benägen att hålla med... Men vill dock påpeka för er som längtar efter stillhet och äkta naturupplevelser, både solsken och regn, att ni är varmt välkomna till Lappo, oavsett årstid.

Semestergästerna från Pellas for i fredags morse, och i fredags mitt i dagen kom en yoga-grupp. Yoga 2 gånger per dag, utevistelse i vackert väder, lugna lässtunder och ekologisk mat är ingredienserna i vistelsen för dessa återkommande deltagare. Temat för helgen var ryggen, och även jag har deltagit på ett hörn. Svärmor stod för kokandet medan jag yogade, fast lite pyssel blev det ändå över även åt mig. Så nu ser jag fram emot att om två timmar sätta mig på färjan för att imorgonbitti påbörja en tre dagars studieresa till Bornholm med pilotgruppen för turismutbildning på Åland.

Jahap, då var det klart. 3-barnsfamiljen flyttar från Asterholma om en vecka. Skolans 5 elever blir 3. Behöver jag nämna att det finns ett samband med Brändö kommuns beslut att stänga Lappo skola...? Självuppfyllande profetsia; nu behövs verkligen ingen skola, och kommer troligen aldrig mer att behövas, för jag har svårt att tro att en barnfamilj någonsin skulle flytta hit igen. Min dröm om en lugn och naturlig uppväxt för mina barn håller på slås ikras. Får se hur länge vi kan hantera situationen innan även vi måste omprioritera. Jag ser framför mig ett framtida Lappo med några få invånare från medelålder uppåt, samt en hög sommarboende. Nå, än så länge tar vi en dag i taget.

Semestergästerna på Pellas stortrivs. Var igår inbjuden på ryskt gästabud i Pellas trädgård, en mycket trevlig tillställning. Det värmer i hjärtat att höra att de år efter år ser fram emot avbrott från sin vardag i St Petersburg för en semestervecka i sitt paradis.

Ljuvliga dagar, sol och ljum, klar luft. Pellas nästan fullt av livsnjutare som fiskar och går i skogen. Svamp av alla slag blir i deras fingrar till kulinariska läckerheter, och de förstår inte hur vi låter detta skogens guld stå kvar där! På sjön är det dessvärre sämre ställt med fångsten. Storfiskaren skarven (inte nya föglöfärjan) har troligen bidragit till denna svacka i möjligheten att få kok. Men skam den som ger sig, endel av våra tappra vänner tillbringar hela dagarna i båt! Dom hade ju iallafall tur med vädret. Detta om semester-Lappo.

På vardags-Lappo "bubblar det under ytan". Endel av kommunens framtidsvisioner verkar gå snabbare att uppnå än andra, för det är väl en framtidsvision om de besluter stänga skolan "så att det ska bli större samhörighet mellan byarna" ? (hur tänkte de då egentligen???). Samhörighetsmålet är på sätt och vis självuppfyllande, finns det inte folk i kommunen som bor utom vägnätet behöver man inte jobba på vi-känslan med dem! Speciellt barnfamiljerna på Lappo och Asterholma går och funderar hur de ska lägga upp livet, "ska vi flytta, isåfall när och vart". Mina barnvaktsflickor flyttade tidigare i höstas för att börja högstadiet i stan, och två andra familjer är starkt påväg bort, så vi blir som det verkar två familjer kvar, 5 barn i åldrarna 3-12 år. Klart det inte behövs någon skola när det inte finns barn!!! Men jag tror det hade sett annolunda ut om vi fått leva ifred.

I dag hade jag för första gången svårt att få minstingen att stanna på park en stund. Han hade beslutat sig för att följa med mor sin och städa på Pellas, vilket mor inte var så rysligt imponerad över. Visst är det ju bra att de vill hjälpa till, måtte det hålla i sig, men just idag behövde jag få det att lida undan så jag skulle hinna bli klar, och har man hjälpreda modell mindre är det som det skulle ta lite längre tid. Lyckades till slut lura honom kvar genom att han fick framför sig en hög 40-bitars pussel. Där satt han i princip hela parkstunden...

Är på färjan påväg till första föräldramötet för förskolebarn i Torsholma. Åker i tid så jag hinner via mor och far min dit jag anländer lagom i middagstid...

Gruppen som hyrde Pellas för en helgs umgänge senaste helg bjöds verkligen på fantastiskt sensommarväder, om man nu kan tala om sommar i september, men så kändes det iallafall. Promenader i svamskogen och spel och lek på gården med barnen, grillkväll i trädgården och skratt som ljöd i byn , sånt vill vi höra mer av!

Ifjol då vi bjöds på såhär fantastiska dagar på hösten njöt jag i fulla drag, satt på trappan och drack te och läste favorittidningar medan minstingen hittade på hyss. Jag sade att livet leker. Känslan i år: lever liket?

Neeeeej!!!! Varför ska man måsta lära sig den hårda vägen!?!? Kära vänner, om ni fyller år och jag inte gratulerar på födelsedagen, ring och påminn mig! Kära gäster på kommande till Pellas, om ni anmält ankomsttid och jag inte kommer och tar emot er, ring och påminn mig. Kära mötesarrangörer, har jag påstått att jag ska komma på ett möte småningom, ring redan nu och påminn mig. TELEFONEN HAR HAVERERAT och därmed också mitt minne. ALLT som ska hända i min värld och med mina nära och kära är nämligen omsorgsfullt inskrivet i telefonen, som inte längre står till min tjänst. Hur kunde den?!? Och utan att ens förvarna...

Har tillbringat dagen på smideskurs här i smedjan. Kan säga att jag har rätt bra schwung i hammarn just nu...

Fattar inte, exempelvis
Varför det ska vara sån panik att stänga just nu, Lappo skola har i eviga tider haft 5-7 elever, Brändö har inte ens dålig ekonomi?
Hur de tänkt lösa barnens skolväg?
Hur de tänkt att 7-åringar ska känna sig trygga under sin skolväg?
Hur de ska få barnen till skolan ifall det blir vinter och färjan inte kan gå längre?
Hur de ska vinna förtroendet för att de arbetar för barnens bästa när barnen kommer till Brändö skola?
Hur de räknar att boende på Lappo och Asterholma ska känna sig som invånare i Brändö kommun?
Hur man kan sitta och prata för centralisering inom kommunen, men förbanna centralisering ur perspektivet Åland?
Hur de kan tro att detta ska betyda en inbesparing för kommunen?
Hur man som skolföreståndare i Brändö skola kan sitta som ordförande i kommunfullmäktige och vara opartisk vid nedläggning av grann-skoldistriktet?
...
Hur vi ska lägga upp vårt liv?

Eftersom jag inte dricker öl får det bli en gravwhiskey istället. Dags att börja formulera reservation mot beslutet.

Ödesdag. Kvällen kommer jag att tillbringa på kommunfullmäktigemöte där Lappo skolas, och därmed även Lappos, framtid finns på dagordningen. Behöver jag nämna att jag inte är munter.

Han äldsta har 12-års kalas på bygget.

På övre våningen håller vi på får tak.

...och guuben och jag tillbringade stor del av helgen med att pussla badrumsväggar, jag "limmade" och guuben riktade...

Seg i hela kroppen efter en helgs, enligt mig, hårt arbete. En skön, trött, känsla infinner sig då man fått anstränga kroppen, inte dåsig som när man "inte gjort nåt, bara tänkt" som jag i vanliga fall gör i min normala vardag med marknadsföring och bokning. En supporter till vårt husbygge var in då vi höll på murade badrumsväggarna, och han påstod att jag nog fick känna mig lite stolt som fick mura. Vid närmare eftertanke har han nog rätt, guuben min är känd för att vara rätt noga... Bilder kommer endera dag.

Det har faktiskt varit lite mycket färjåkande nu... Sitter åter på en, men nu är jag tack och lov snart hemma.


Han mellersta haft sin första förskoledag (läsare i Sverige, det vi kallar förskola kallar ni 6-årsverksamhet). En dag i veckan åker de färja med dagistanten till Torsholma för att vänja sig vid skolrutiner och träffa socknens övriga 6-åringar. Stor dag. Hoppas ivern håller i sig!


I min frånvaro har gäster anlänt till Pellas, hurra för återkommande gäster som kan ta emot sig själva. Imorgon kommer en lägerskola för tre dagar på Lappo. På deras program står bl.a. träff med "vår egen" Åsa Lind, som har vänligheten att mitt i författandet ta sig tid att visa och berätta om hur en bok blir till, fårfarmsbesök, guidat museibesök, besök på skolan samt filmkväll med skolbarnen. Ska bli roligt att trots årstiden ha lite rörelse i byn.

Tänkvärt saxat från http://www.vardskapet.se/jannessida/, i tider då jag känner mig gnällig, vet orsaken, men inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur det.

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken . Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras inne-håll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.Sanden representerar allt annat - småsakerna.Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffetrepresenterar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Åååå denna cyber-frihet :o)
Sitter på färjan påväg till Kökar för Kultur i skärgårdens möte. Projektet lider mot sitt slut, men vi hoppas på fortsättning i form av Skärgårdens ambulerande kulturskola, där i skärgården verksamma kulturarbetare skulle turnera i hela skärgården för att ge hela skärgården möjlighet att konsumera deras kultur, antingen på hobbynivå eller med professionella mål.

Imorgon ska jag betta av lite på "att göra i stan"-listan. Bl.a ska jag, inspirerad av tv-reklamen "byt inte, skaffa två", undersöka hur det skulle fungera att lägga bokningen av övernattningsstug0r hos annan leverantör. För att det ska bli nåt att pyssla med nästa år måste förberedelser göras redan nu.

En erfarenhet rikare, igen. Trodde att jag murat (för första gången i mitt liv)halva dagen, men guuben informerade mig vänligen om att jag limmat teglena. Vari ligger skillnaden undrade jag, som tyckte att jag fått till en rätt snygg början på vägg då jag radat tegel med bruk emellan, och nästan rakt dessutom!?!? Jo, om man murar har man 10-13 mm bruk emellan, och jag vart visad att lägga tunnast möjliga lager.

Hjälp mig förstå;
I Brändö tar vissa sig friheten att anklaga Landskapsregeringen för att centralisera, att inte se till Ålands perifera kommunerners intressen och behov, att i spartider börja dra in där det drabbar så få som möjligt , t.ex. i skärgårdskommunen Brändö, och man ber dem utlokalisera tjänster för att skapa fler arbetstillfällen i skärgården så att invånarna i skärgården skulle bli fler.

I samma Brändö arbetar samma vissa för att centralisera kommunens service, bl.a genom att dra in Lappo skola för det "inte är rimligt Lappobarnens skolgång ska få kosta "så mycket mer" än "inom vägnätet-barn". Indragningen skulle betyda 1-2, kanske 3 indragna tjänster inom kommunen beroende på vad som i förlängningen händer med dagis när skolan försvunnit. Finns tjänsterna kvar kunde isället innebära inflyttning av i bästa fall 10 pers!!!
Om vi betraktar perspektivet,
vilken är skillnaden???

Tänk att en tidigare grå dag i sinnet kan ändras i ett slag när man kommer hem och finner att han äldsta dammsugit!!! :o)

Svacka. Största delen av energin går åt att grubbla på hur vi ska lägga upp ett drägligt liv för vår familj ifall de stänger skolan. Detta oönskade beslut kommer onekligen onödigt nära när också styrelsen beslutat om nedläggning från nästa läsår. Ingen har ännu presenterat en plan för hur de ska få våra små till skolan på ett tryggt sätt utan för tunga "arbetsdagar", utan säger bara att det löser sig. Turlistorna på färjan ser ut som de gör, och låter sig inte bara ändras hur som helst, plus att landskapet i spartider pratar om indragna turer, vilket försämrar situationen ytterligare. Att sätta en hög skolbarn varav tre förstaklassare på färjan utan någon som bär ansvaret för dem under sjöresan låter som en mycket dålig plan, under gränsen för vad jag som förälder kan acceptera. Det KAN ju hända att det skulle gå bra, men om det händer något då, om barnen börjar slåss, eller om det blir maskinrumsbrand?! Barnen skulle vara mycket otrygga utan en ansvarstagande vuxens närvaro. Och det är ju inte frågan om att bara åka då man själv känner sig stark och modig, och föräldrarna kan hantera att ta ansvaret för en sjöresa, utan det är i alla väder, ur och skur, i mörker och dagsljus de ska till skolan, 5 dagar i veckan, 9 månader i året.

Såå skönt att få komma hem igen när man varit ut och luftat sig. 1400 km blev det i bil under resan som var kanonbra. Att ingen av oss måste jobba (ok, jag har svarat på några mail och gjort lite bokningar, men i princip inte jobbat...), att få vara tillsammans, prata i oavbrutna meningar och äta lugna middagar, att inte ha tider att passa, det är semester. Under denna semester fick jag även dra några streck på listan över "att göra-drömmar". Äta färska skaldjur var en sådan, som jag fann överreklamerad. För mig duger bra de frysta oskalade räkorna och kräftorna av lite större modell här hemma! Fast havskräftor skulle vara trevligt att hitta i frysdiskarna... Grythyttan fanns också på drömlistan. Gästgiveriet var vilsamt för ögat, som att bo i ett museum, "ruckelromantiker" som jag är. Men detta gamla fina hus är rätt lyhört... Maten var vackert upplagd, och serveringen lite utöver det vanliga med presentation av alla rätter, men något "wow" upplevde jag inte, och det tycker jag jag borde gjort med tanke på priset... Däremot har hotellet längs kanalen i Göteborg, skaldjurspicknicken i Hönö-klova, middagen på Sjömagasinet samt våra promenader omsorgsfullt satts in i min upplevelsebank.

Åter i vardagen. Guuben är tillbaka i stan på jobb. Han mellersta har börjat dagis, äntligen tyckte han, och imorgon börjar han äldsta skolan, kanske inte lika äntligen, men utan knarr. Minstingen blir ännu hemma en par månader med mig, sen får även han börja på dagis. Får se hur vi tills dess får vardagen att flyta då han numer inte tar någon dagslur och vi fortfarande har en del gäster på Pellas, och fler både enskilda och grupper på kommande. Inte heller kontorssysslorna tar uppehåll. Dessutom väntar jag schemat för projektlotsutbildningen. Jag tror hösten "är räddad"...

Under gårdagen upplevde vi Göteborg per fot, såg en hel del men synade inte något. Ostindienfararn ligger vid älvens andra sida inte långt från hotellet, "Läppstiftet" utmärker sig verkligen som byggnad, och paddorna med folk som sitter och duckar under broarna roar. Turistfällan Feskekörka däremot besökte vi riktigt, skaldjuren var ju en av huvudorsakerna till resan, och havskräftor är nog rätt gott... Älvsnabben, "vattenbussen" som kryssar kors och tvärs över kanalen åkte vi också, och förfasades över deras oekonomiska körning med fullt fram och fullt back som enda möjliga lägen! Stackars maskiner! Nu bär det av mot Grythyttan.

Hälsningar från Göteborg. (Varning, detta inlägg kommer att innehålla en del reklam). Efter en god natts sömn på Notovel Göteborg på Göta älvs kant med totalkoll på Stenalines och den stora mängden övrig båttrafik styrde vi i morse mot Öckerö och Hönö. Nu är drömmen om färska skaldjur på en berghäll med utsikt över Vinga fyr uppfylld. Hönö förvirrade lite med sitt kontinentala "vi bygger längs bergssluttningarna", fast med normala svenska trähus... Vackert nog, men lite svårt att förstå att man ska bo så tätt i skärgården... Volvomuseet med 90 års motorhistoria visiterades "på hemväg", och nu laddar vi för middag på Sjömagasinet.

Mitt i semesteryran fick jag meddelande om att kommunstyrelsen beslutat stänga Lappo skola från hösten 2010. Dämpar stämningen lite, men vi får fundera mera på det när vi kommer hem.

Pyyyyyyyyyssssssssssss... Å ena sidan har luften gått ur nu, men å andra sidan är jag inte säker på att jag egentligen har rätt att beklaga mig, mina sjudagarsveckor är begränsade till sommarsäsongen som härmed är över. (Skänker en tanke till mina barndomsvänner som har kor, 365 dagar i året).Hur som helst, jag kom mig ombord på färjan, så nu börjar semestern. Bara jag kommer till stan får guuben ta över ansvaret för att jag kommer dit jag ska när jag ska... Grythyttan meddelade att de fått avbokningar, så vi blir till söndag i Göteborg, och tar sista semesternatten på Grythyttan.

Barnen då undrar du då? Minstingen åker med mormor och morfar, han mellersta flyttade in hos farmor och farfar, och han äldsta åker ut på seglarläger med storbåten Cajsa tre dagar. Det sistnämnda kanske inte riktigt hans påhitt, utan hans mor som har så glada minnen av seglatser med den av skärgårdskommunerna gemensamt ägda storbåten byggd enligt gammal modell att hon gärna vill att han ska få uppleva samma sak. Hoppas att han nästa år är den som undrar om han ska få åka.

Snabb hälsning mellan kokta rödbetor m mögelostsås och surkål/kokosmjölksoppa. Yoga-gänget är här och jag bor i köket på Klockkulla. Ikväll serveras festmåltid (rökt sik) för imorgon åker de hem. Städar då upp en del av huset för väntade och oväntade gäster, men åker torsdag morgon, troligen som bättre begagnad disktrasa, iväg mot Göteborg 4 dagar. Hade gärna tagit Grythyttan på vägen hem, men vi velade för länge så det blev fullbokat.

Vi har ett konstnärsämne i familjen. Minstingens skapariver yttrar sig dock ännu inte alltid på sätt som tillfredställer mor och far. Men bara han utvecklar tekniken och lär sig motivlackering och schablonmålning kan det bli riktigt bra. T(Tilläggas kan att bilen ser likadan ut varvet runt. Och det är ordentligt gjort, med sten.)

Guuben och jag skulle vilja åka iväg på en "ladda batterien efter sommarn, inför hösten"-resa. Tidigare har målet aldrig varit några problem, för det har funnits en såg i Leksand, en slåtter i Ödeshög, en skylift i Köyliö eller nåt annat nån annanstans som man måste se på, men just nu föreligger inga dylika behov. Endast behovet att tanten behöver luftas en tre fyra dar, gärna vid vatten, vill kunna strosa runt och äta och dricka gott. Var far man? Svenska västkusten? Men isåfall vart? Göteborg? Smögen? Marstrand? Eller flyger man till Gardasjön? Barcelona? Hamburg? Gdansk? Lyxproblem...

Hade häromdagen glädjen att få besök av grannkommunens yngsta invånare, 10 dagar gamla då de var ut på sin första båttur (det ska vänjas i tid om det skärgårdsbor ska bli!) Tänk så fort man glömmer hur små nyfödda är... Och hur ljuvligt söta de är då de helt oberörda om livet ikring ligger och gör sina miner. Allt gott önskar jag hela familjen.

Lördag innebär bytesdag för veckogästerna på Pellas. Måste säga att det är lite roligt då de nyanlända gästerna inte ens hinner bära in väskorna innan de bokar följande års semster! Denna vecka har vi hela huvudbyggnaden samt en stuga uthyrd på vecka, så det är bara två stugor det byter i, vilket betyder rena semestern för mig. Sedan har vi en vecka bara halvfullt innan yogakursen 8-12 augusti. Därefter är säsongen i princip över, endast strögäster här och där. Året säsong känns lite kortare än tidigare år. Enda ökningen är i andelen cyklande gäster.

Under hösten har vi inplanerat akvarellmålningshelg 4-6 september, "rygg-yoga" på finska 25-27 september samt en workshop om hållbar livsstil med Giséla Linde 3-4 oktober. Är det något som låter intressant, hör av dig! Mer info om de svenska evenemangen hittar du på www.pellas.ax. Och har du själv en fundering på något du skulle vilja göra i avkoppland skärgårdsmiljö med nåt gäng, så hjälper vi gärna till med kringarrangemangen!

Årets Lappofest, den 28e i orningen om jag inte missminner mig, avlöpte väl. Festen som under ett antal år hade stämpeln av "supantalk för yngre ungdomar" har återfått sin karaktär av familjefest. På programmet stod under dagen dansuppvisning av ungdomar från flera av socknens byar, föreläsning om skärgården åren 1808-09, sagopromenad och frågerunda, irländsk musik och som bilden visar, Lappoloppé, 2 eller 5 km beroende på deltagarens ålder. Kvällsfestens lokalproducerade program framfört av lokala förmågor höll samma höga klass som tidigare år. Dansen som i år gick till tonerna av Gigi och Kajo från Ekenäs var trevlig, och besöktes av drygt 250 personer. Vi konstaterade under kvällen att "på min tid" for man på dans alla sommarens helger till någon av skärgårdskommunerna. Nu *finns* det väldigt få danser kvar att fara på. Hopps verkligen att vi orkar och har möjlighet att hålla ut och fortsätta ordna dans, så "dagens ungdom" och de som i sin ungdom for på dans har dans att fara på!!!

På huset knallar det på framåt. Nog för att jag hickade till igår vid lunchtid då guuben sade att de börjat riva, men jag fick sedan klart för mig att det var inplanerad rivning av bjälklag för framtida gjutning av badrumsgolv på övrevåningen.

Vidare har vi fått väggar i ett rum, grovköket, och jag kan tänka mig hur det kommer att kännas att sitta i verandan och dricka morgonte med en trevlig tidning framför mig...

och på utsidan har något enstaka fönster fått foder.

Nu har det skramlat till i datahastigheten på Lappo med omnejd! ÅMT kopplade idag in 3G-länken, så nu sitter jag på altan med min bärbara och jobbar via trådlösa nätet med 7,2M hastighet!!! :o)

I övrigt är det bråda tider på Lappo (har jag skrivit det förut...???) På lördag ordnar vi den årliga Lappofesten. Själv har jag inte möjlighet att delta så aktivt i förberedelserna eftersom det rör sig en del på Pellas. Vidare händer här i sommar: onsdag den 15 juli kommer Skärgårdsteatern, simskolan börjar 20 juli och 5 augusti kommer Arrias & co hit och jazzar på restaurangen.

Med jämna mellanrum händer det ju att man fyller år. Detta är synnerligen trevliga dagar eftersom både gamla vänner som man inte hör av så ofta, och nya hör av sig för att uppdatera sig på hur vi har det (tack ska ni ha!). År läggs till år, men jag känner ingen större panik. Har funderat över hur det kommer sig, och kommit fram till att det troligen i mitt fall beror på att jag lever det liv jag önskar, och är tacksam över de dagar jag får. Hörde en intervju med nån svensk kändis som jag inte kommer ihåg vem var, men där reportern frågade hur det kändes att bli så gammal, och farbrorn svarade "tack, med tanke på alternativet känns det rätt bra", och det är en livssyn jag hoppas kunna anamma även framledes.

På Pellas har det nu blivit lite mer semesterkänsla då många av gästerna som anländer har laddat upp för längre vistelser. Detta betyder för min del just denna vecka att jag inte ska in och städa i de större lägenheterna på hela veckan, och det i sin tur känns som rena semestern för mig! Men helgens regnskurar i kombination med lite värme gör att gräsmattan frodas. Måste höra om inte han äldsta skulle vilja köra lite gräsklippare...

De varma, ljusa sommarkvällarna lockar till brännbollsmatch. Alla får vara med. Igår kväll när jag var via var de glatt hojtande deltagarna mellan 5 och 50 år. Jag är än en gång tacksam att just *vi* får leva detta liv.

Ännu gladare åt våra livsval är jag efter denna dagen som jag tillbringat i stan. Fullt av folk och bilar, och köer, köer köer... Det är inte min grej. Men förutom de ärenden jag behövde uträtta har jag även varit på "gallringsmöte" för plats i gruppen för projektlotsar för LEADER Åland. Jag hänger ännu kvar, så går allt planenligt börjar jag till hösten utbildningen för dessa. Sitter på färjan påväg hem och konstaterar att det är frihet att kunna kolla mailen och göra bokningar var jag vill då jag numer har mobilt internet.

Fick förresten ett avbrott i "sträckandet" idag då jag blev bjuden på lunch av vännerna i Lemlands skogar, nånstans ut åt Flaka. De är mitt uppe i projektet att ställa i ordning stor auktion. Denna hålls nu på lördag 4.7, och är du intresserad av gamla grejer av *mycket god kvalitet* se till att du är där!!!

Nu *borde* man ha tid att njuta för den ljuvliga tiden går så snabbt. För en vecka sedan hittade vi inte midsommarrosor att smycka lokalen med, idag bjuder de på den överdådigaste blomning. Även lupiner och prästkragar tar luften ur en med sin prakt. Till kvällen blir Pellas fullt. Vi kan idag erbjuda dem en vilsam vistelse för både öga och själ.

Ljuvliga dagar. Sommaren är här "på riktigt" med sol och värme såpass att familjens yngsta går med barnflickan till stranden. Själv "bettar jag av på att göra-listan" när jag inte städar på Pellas. Vi har ännu inte fullt hus, faktum är att till 4 juli finns ännu rätt bra med plats, om det är någon som skulle få för sig att ni skulle vilja ha ett avbrott i vardagen, en lugn liten skärgårdssemester...

I förrgår blev vi kallade till mor och far min på middag. Spegelblankt vatten gjorde sjöresan, den första i år med egen båt, till rena njutningen. Varför kommer man sig inte iväg oftare kan man undra!? Väl framme noterade vi att vi inte varit där sedan julen... Och jag som trodde jag skulle vara där hela tiden nu när jag bor så nära, men har nog sällan varit så lite hos föräldrarna som under mina 5 år på Lappo. Kan förstås bero på att de är oftare hos oss nu än när vi bodde på fasta Åland...

Någon form av aktivitet råder i byn mer eller mindre under den ljusa delen av året, men sällan i sådan omfattning som veckan före midsommar. Röjsågar går här, slåttern kör där, land rensas, midsommarmiddagen förbereds i talkoanda, mattor tvättas och det fejjas på Klockkulla och i hemmen. Klockan fem på midsommarafton är det dock alltid klart. Då sätter vi oss, runt 100 personer, till bords och avnjuter delikat buffe i vacker lokal. Fosterländska sånger blandas med lättsammare kvällen lång, även ute på backen där sedan midsommarstångens aspgirlanger (500 meter!) och 9 björkkransar binds. Minstingen och jag gick efter lövbindningen var klar ca 22.30 hem medan de andra fortsätte upp på midsommarberget för att kläda och resa stången. Och det lyckades i år igen, just före 00 var flaggen hissad. Idag är det dock lugnare i alla läger...

Yogalägret förbi för denna gång. 8 augusti kommer de på nytt, och någon plats finns ännu kvar ifall du på finska önskar en rejäl dos yoga och ett avbrott i vardagen. Nu går vi in i semesterperioder, och gäster kommer och går, endel stannar en natt, andra många fler. Glädjande nog har flera släkter valt just Pellas till sin sommarstuga, och kommer år efter år. Vi sköter "stugans" underhåll, de har semester. Det kallas planering!

Har inte visat bilder på ett tag, så här kommer alla på en gång.

Först ut, mannens 500-bitars pussel (rören...).

följt av minstingen som plockat liljekonvalj

Och därefter bilder från allt festande som är denna tid på året, d.v.s. skolavslutning (där barnen spelade en akt ur Hemsöborna) och dagisets sommarfest

Jodå, jag är med ännu. Och nu har jag nästan lite struktur i mitt liv också. Tillbringar nämligen dagarna i köket på Klockkulla där jag efter bästa förmåga trollar fram "kulinariska läckerheter" av ekologiskt, vegetariskt slag åt mina finska yoga-gäster. Gästerna fyller sina dagar med det de önskar, promenader, naturupplevelser, bokläsning, yoga, vila, diskussioner etc och sätter sig till dukat bord med jämna mellanrum. Disken får de också lämna. Och vid hemresa städningen. Utgående från könsfördelningen på kursdeltagarna kan man nästan prata om husmorssemester...

Men var är barnen era undrar du då!? Han äldsta hoppade i morse på cykeln och tog färjan till Torsholma för att hälsa på en kompis. Och de yngsta två herrarna, om de inte är med sin mormor så är de med sin farmor eller med barnflickan. Och de är nöjda vilket som, känner sig hemma både här och där.

Guuben borde haft sommarlov, men av någon anledning förlades utvärderingsdagar igår och idag, så han har suttit vackert i stan. Kommer hem ikväll, och DÅ blir det sommarlov. Imorgon är det huset som gäller igen, roar sig kanske med nån liten mellanvägg i väntan på 4 km takpanel som ska målas. Mellanväggar är roliga, det ändrar så mycket i huset när en sån kommer upp!

Första sommardagen vad vädret beträffar. Minstingen förstod ingenting när han fick springa ut utan kläder (Nämen, glömt byxorna! sa han) Det blir inte mycket extra tid framför datorn just nu, vi "sträcker på" mellan göromålen, och önskar oss lite längre dagar. Har jämn ström gäster på Pellas, så jag ser fram emot att famljens yngsta herrar får barnflicka om en vecka så jag råder över min (arbets)tid lite bättre. Desstom har guuben då fått sommarlov och är hemma med oss, och det ser vi verkligen fram emot. 9-13 juni har vi finsk yogakurs här (finns ännu nån plats kvar om det intresserar!) och då bosätter jag mig i köket på Klockkulla. Skrämmande att säga, men sen är det just midsommar, och då brukar far min säga "vi har hösten här". Som liten förstod jag inte alls hur han menade, det var ju massor av dagar innan skolan började. Nu är jag dock benägen att hålla med. Men, vi fyller dagarna med det liv vi önskar, så vi behöver inte sörja de dagar som kom, och gick.

Såg annons på butiken att de söker en kokerska till skolan för inkommande läsår. Det måste alltså betyda att vi får hålla skolan ett år till! Det är ju bra. Men för livsron skulle det vara bra om vi fick ett beslut att skolan få vara kvar så länge vi inte sjunker under denna nivå på elever, d.v.s 5, mer än två år i rad. Då kunde vi när potentiella inflyttare frågar om skolan kunna ge klara besked, och de skulle utgående från det kunna fatta sitt beslut om Lappo är stället för dem eller ej. Trots att det är finaste tiden på året, så vackert med alla olika gröna nyanser i naturen, tar detta "bändande" med skolan en otrolig energi. Tack och lov har det börjat komma gäster till Pellas, och att möta dem och se hur de njuter av sin vistelse i stillhet, med varandra, nära nautren, ger dagen mening.

Tänk att för lite sömn kan ha så menlig inverkan på människan! Förvänta er alltså inga djupare utredningar, detta är endast en lägesrapport.

De två yngsta i vår familj har denna vecka turats om att hålla igång på nätterna, störda av förkylningsbasilusken. Just nu är det mest synd om han mellersta som håller på hostar lungorna ur sig. Hostmedicin och honung, har ni fler knep!?

På skolfronten har detta hänt: Styrelsen återremmitterade ärendet till nämnderna, så beslut om ev. nedläggning kommer inte att fattas på fredag på fullmäktige. Tillika vore det ju trevligt att veta om vi har en skola i höst eller inte... Önskar livsro... Kanske det sitter nån Waldorfpedagog därute och bara drömmer om att få starta en friskola i skärgården, välkommen att höra av dig isåfall ;o)

På husfronten ångspärras ytterväggar och ventilation färderas. Hämtning av kakelugn står också för dörren.

Det grönskar.

Våren är en körig tid

...men visst finns det ju plats för en del nöje också!

Lata, glada dagar, utan skoltankar men med god mat och trevligt sällskap ligger bakom oss.
Valborgsmässoafton firades traditionsenligt med majbrasa och mjöd & munk som skolbarnen fixat. Framåt skymning dök minstingens gummor och guffar med lilla V upp från Helsingfors. Vädret har verkligen varit på vår sida då vi trots lata dagar hunnit avverka både rökt sik-premiär och grillpremiär. Igår fick våra gäster dock uppleva en lite annorlunda dag, eller kanske vi ska säga rätt normal dag, i våra liv (upplevelseturism får vi kalla det för gummors och guffars del). Byastädningen gick av stapeln, och guuben gick sin vana trogen fram med motorsågen då han städade. Jag hade byte i en lägenhet på Pellas (där det för övrigt varit rätt mycket folk och njutit av valborg och vår) och det innebär städning. Sedan hade jag äran att få visa en 3-rumlägenhet och ett äldre hus för potentiell inflyttande familj. Hoppas hoppas... Framåt middagstid fick vi meddelande om att avloppet börjat krångla på Pellas, och då var det ju tur att vi hade gummor och guffar färdigt till barnvakt eftersom vi fick lov att vara på Pellas en stor del av kvällen, hem och äta i skift bara emellan. När barnen var påväg i säng slapp vi äntligen hem och kunde sedan i lugn och ro sitta i ljusens sken och prata medan skumningen lade sig utanför.

Utanför sprudlar det av liv. Fåglarna försöker med kvitter överrösta varann, träden knoppas och gräset grönskar. Livet återvänder alltså. Därute. Själv är jag bara trött. Och ledsen. Det tar på att behöva kämpa för sin rätt till det liv man tror på. Vi, dryga 10 % av Brändös befolkning som valt att bosätta oss på Lappo och Asterholma, som vill ge våra barn det vi anser är en trygg start i livet, d.v.s. närhet till föräldrarna, en trygg skolväg, och kortast möjliga "arbetsdagar", får finna oss i att andra kommuninvånare och kommunpolitiker anser sig ha rätten att bedöma vad som är bäst för våra barn. Nu råkar inte ovan nämnda faktorer finnas med på deras lista. Deras huvudargument just nu för att lägga ner Lappo skola verkar vara att barnen behöver fler barn runt sig. Själv tror jag dock inte att det är nyckeln till ett lyckligt liv. Många männsikor är ensamma trots att de bor i miljonstäder! En människa som är trygg i sig själv däremot klarar sig var som helst, och är troligen tack vare sin trygghet synnerligen socialt kompetent.

Vad är det för glädje med att vara fler om man jobbar mot varann istället för med???

Har jag någon gång givit er länken till namninsamlingen för Lappo skolas framtid? Om inte, var så goda, det är några dagar kvar innan nämnder och styrelse säger sitt, och fullmäktige fattar beslut 15.5 kl 15.
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?lapposkolas_framtid

Minstingen och jag hade just avslutat lunchen när det ringde i den fasta telefon, och det händer inte ofta nuförtiden. "Hej, jag ringer till folk med dethär efternamnet på Lappo för jag söker den som beställt ett 200m borrhål för bergvärme av vårt bolag...?" Jag kunde konstatera att det var vi. "Ja, jag står i hamnen nu, vart ska jag åka?" ....Vilken överaskning! Tur att jag var inne och svarade, tänkte jag då. Och tur att guuben inte satt mitt i nån lektion utan kunde svara då jag ringde och undrade var vi hade tänkt borra värmehålet...

Han äldsta skulle till Åbo i helgen och köpa skyddsutrustning till crosskörning. Tänkte att han mellersta för en gångs skull skulle få komma med. När han i fredags fick höra att han skulle med undrade han först förskräckt vad han skulle dit att göra, var väl orolig att det skulle vara nåt läkarbesök eller nåt, men när jag sade att vi skulle fara och se om vi hittade crocs åt honom sken han upp som en sol. "Finns det godis i Åbo?" undrade han då. När jag sade att det nog skulle finnas det undrade han försiktigt om jag trodde det skulle finnas lösgodis till och med, och utbröt i glädjedans när jag nog trodde det också. Då den första glädjen lagt sig kom han på att undra om det skulle finnas nån rulltrappa vi kunde åka i, så i lördags var vi i Åbo och köpte skyddsutrustning, crocs och lösgodis, och åkte rulltrappor.

I torsdags var jag i Kökar där det diskuterades framtid och inflyttning, precis som vi tidigare gjort i denna del av skärgården. Uppslutningen var fantastisk, närmare en fjärdedel av befolkningen! Kan konstateras att vi både i norr och söder i den östra skärgården brottas med liknande problem och tänker liknande tankar. Passar på att slå ett slag för maten på Brudhäll ifall du råkar röra dig i Kökarvattnen.

Lappo skolas framtid avgörs i fullmäktige 15.5 kl 15. Uttryckte min frustration i lokalpressen i förra veckan.

Någonstans i bakhuvudet arbetar alltid tanken "hur ska vi bli flera i kommun"? Biologiskt vet jag ju hur det går till, men till dylika projekt utlånas min kropp inte fler gånger. Tänkte närmare på hur man inpirerar folk att flytta hit. Tyttism var inne på detdär i sin fråga vad som höll folk härifrån. Jobb är naturligtvis en grej. Här erbjuds inte många arbetsplatser, utan man förväntas ta jobbet med sig, bli sjöanställd, veckopendlare, distansarbetare eller företagare och mångsysslare. 30% här , 20 % där och så lite ströuppdrag på det är snart en heltidstjänst om man söker det. Men en stor orsak är nog också ovissheten. Man vet vad man har, men absolut inte vad man får. Att släppa taget om det kända, kasta sig ut i livet, är skrämmande (men så befriande när man sedan vågat). Jag har ännu inte en dag ångrat beslutet att säga upp mig från min fasta tjänst på fasta Åland för att bli företagare i skärgården.

Kishti Tomita (f.d. idoljurymedlem) sade i en intervju "Jag har märkt att många åker bort när de är lediga. Då blir hemmet bara en slags förvaring där man är när man jobbar och stressar i vardagen. För mig är hemmet vila och ro". Jag är av samma åsikt.

Giséla Linde igen skriver i sin bok Lev enklare
"Jag trillar dit gång på gång - vanemässigt värderar jag en produktiv tid högre än livshelheten. Till och med när pausen faktiskt är påtvingad (alltså när man blir sjuk, Tiinas kommentar) blir jag frustrerad över det jag inte får till, istället för att ta vara på det jag får. Ja, jag får nästan dåligt samvete inför mig själv när jag har mage att njuta mitt i eländet. Som om det vore mer ansvarsfullt att vara bekymrad och missnöjd varje minut. Som om det vore seriösare att vara stressad. Och som om man antagligen inte gör sitt bästa om man inte ständigt är på utmattningens rand".

Lite i dessa banor tänker jag. Folk idag har skyndsamt. Många mår inte bra. Många skulle vilja njuta mer. Ta paus! Kom hit! Visst måste man även här ha en viss inkomst för att klara uppehället, men för egen del tycker jag att jag klarar mig med mindre, slösar mindre, när jag inte ständigt frestas av ett enormt utbud av pryttlar och prylar som man troligen inte behöver ändå (Far min försökte lära mig när jag var liten att "Köp inte det du behöver, utan bara det du inte klarar dig utan", detta jobbar jag nu med).

För tillfället finns en ledig tjänst på banken här, samt en trerumslägenhet att hyra. Välkommen!

På Lappo är det ungdomsföreningen (där man är medlem så länge man andas) som håller vägbelysningen. För att delfinansiera detta hålls årligen en ljusmiddag på Klockkulla. I söndags samlades vi närmare 50 personer i alla åldrar och avnjöt köttsoppa, juntalimpa (maltlimpa) och ålandspannkaka med sviskonkräm och grädde. Lappofestens vara eller icke vara har på grund av minskande antal Lappobor och därmed antal medhjälpare har varit under luppen i vinter. Årsmötet bestämde dock att den skulle hållas traditionsenligt andra lördagen i juli, och på ljusmiddagen bollade vi idéer för festen. Det verkar som det blir en bra fest även detta år.

I vecka ska jag för första gången på säkert 25 år till Kökar, en skärgårdskommun med 263 invånare som liksom alla övriga skärgårdskommuner kämpar med neråtgående befolkningsmängd. Raka vägen härifrån är det inte så långt, tar dryga timmen med egen lagom snabb båt. Men när jag nu ska åka med bil blir det att starta 8.20 hemifrån till Hummelvik, köra runt halva Åland 80 km för att precis hinna med följande färja från Långnäs till Kökar, 2,5 timmar, framme 14.30. Hemvägen blir ett trafikpussel med färja till Föglö, byte till färja till Kumlinge, körning till andra sidan Kumlinge varifrån färjan går hem till Lappo. Start just efter 8 i Kökar, hemma 14.10. Men det fungerar! Gäller bara att kunna läsa turlistorna... Och gäller att det funkar, för på fredag kl 15.30 tar jag emot första fiskegruppen på Pellas, 10 pers i en dryg vecka.

Tänk att lite väder kan påverka människan så!
Vi har nu njutit av två ljuvliga vårdagar då energin knappt vetat gränser. Askarna (träden) vid Pellas fick igår en riktig omgång med långskaftad sekatör. Kände mig inte så kaxig just när jag stod och vinglade på översta steget på stegen och klamrade mig fast med en arm runt en gren och samtidigt sträckte mig för att med tillräcklig kraft klippa till översta vattskotten som hunnit växa sig rätt kraftiga under fjolåret, men sen, när jag stod på marken och beundrade mitt verk, då var jag rätt tuff! Hah! Hade första gången i mitt liv beskurit träd!
Dagens "tänja mina gränser"-projekt var, eftersom jag aldrig tidigare gjort heller det, bottenmålning av uthyrningsbåtarna. Med strålande sol och fågelkvitter var det rena meditationen. Eftersom jag de senaste dagarna njutit sååå av rätt udda göromål kanske det bör tilläggas att mor min varit här och tagit hand om barnen... Eller barnen och barnen... BarnET. Det är nämligen endast minstingen som "haft tid" att vara hemma. De andra två har farit hit och dit, fram och tillbaka i byn, med "huuur mycket som helst" som måste göras. Far min har varit guuben tillhanda i husbyggarbranschen. "Hur går det?" undrar ni. Sakta framåt svarar vi. Och lite långsammare kommer det att gå en par veckor framöver, för nu har isen släppt inåt socknen, och det betyder att far min inte har tid att ägna sig åt sådana ovesäntligheter som vårt blivande hus när siken troligen går till i vattnen runt hans hemby!

I lördags var Christoph Treier på Brändö, inkallad för att inspirera oss i vårt arbete med visionen Brändö 2023- 600 invånare. Har tidigare hört honom i mycket givande föreläsning, denna gång fungerade han mera som guide. Efter en "riktgivande inledning" funderade vi i grupper , utan att använda orden "det gåååår int´", över hur ett Brändö med 600 invånare (idag 520) kunde se ut. Även vår egen åsikt om livskvalitet skulle klargöras, för högst troligt tycker en mängd andra människor likadant, och kan vi då skapa ett Brändö som tillgodoser våra egna behov, får vi säkert också inflyttare. Det slog mig dock först i natt att vi inte diskuterade hur man håller nuvarande Brändöbor kvar, och det är ju också rätt avgörande för framtida befolkningsmängd... En sak står enligt mig helt klar, försvinner skolan här på Lappo behöver kommunen inte räkna med inflyttning av barnfamiljen till denna del av socknen... Om skolans vara eller icke vara vet vi i dagsläget dock ännu ej något.

Då vi kom hem från Toscana för en och en halv vecka sedan steg vi i lågskor ner i 15 cm snö. Nu verkar dock vintern släppt sitt grepp om oss. Vägarna är bara och snödropparna och de modigaste krokusarna tittar upp ur lagom slaskig gräsmatta. Luften fylls av ett frenetiskt Titt-i-tu av lyckliga, tidigare troligen frusna småfåglar. Friden avbryts tidvis av lika nöjda Lappobor som med motorsåg i högsta hugg åtar sig vårstädning i naturen. Men även detta ljud är efter många, långa, mörka månader ljuv musik i mina öron; livet återvänder.

Med våren kom bloggkompisen Päivi med familj. Tack Ni, mycket trevligt att få skaka hand efter ett antal månader i detta forum.

Torsdag igen, och i vår värld helg eftersom guuben kommer hem! Förra veckan stod vi i Hansa-kvarteret i Åbo på torsdagen. Jag är positivt överraskad över intresset för vår lilla monter. Förutom att söka vanlig turistinformation var det oväntat många människor kom och hörde sig för om möjligheten att flytta till Åland (fast å andra sidan har Hansa-kvarteret "en dålig dag" 30.000 besökare...). Endel kom dock i tron att vi drev med dem då de läste monterskylten "muuta Ahvenanmaan saaristoon" eftersom de var fast övertygade om att man inte får flytta hit om man pratar finska och inte har hembygdsrätt. Detta är enligt mig en tråkig feltolkning. Den officiella korrespondensen till Åland ska för undvikande av missförstånd vara på svenska, men jag kan inte förstå att en "vanlig" människa skulle ha fullmakt att "välja bort" en granne som har finska som modersmål! Och på hyra har man alltid fått bo här, oavsett var man tidigare bott. Men nu kan man även på planerade områden köpa tomt eller aktiebostad. Åland, och speciellt skärgården behöver fler invånare, och trots att det finns endel som är oroade över att det finska språkets ställning på Åland ska bli för stark, är det är min fasta övertygelse att om vi med öppna armar tar mot nyinflyttade, kommer de (ni!) gärna att smälta in i vårt samhälle utan att någon skulle behöva vara rädd för förfinskning!

På lördag kommer Christoph Treier och föreläser i Brändö kommun. Han har tidigare varit mental tränare åt Markus Grönholm, och ska nu förhoppningsvis få oss 510 Brändöbor att sträva mot ett gemensamt mål för framtiden. Ser med spänning fram mot begivenheten.

Hälsningar från Åbo där vi ställer ut i Hansa-kvarteret och försöker locka nya åretruntboende till Brändö och Kumlinge kommuner. Konstaterar dock att en gammal missuppfattning florerar; "men varför säger ni att vi ska flytta dit, man får ju inte flytta till Åland" !? Man har väl alltid fått flytta till Åland! Att bo på hyra är absolut inget bekymmer. Däremot finns det vissa restriktioner om att äga mark och fastigheter. Nu har vi dock kommit till att man på planerade områden får köpa tomt/hus för fastboende. Varmt välkomna!

Vilken fantastisk resa! Tillbringade 3,5 dag i Toscana med lokal guide, har bott på vingården Il Sughero, levt med familjen Bellanca, och avverkat 1350 km i bil i små, kuperade bergsbyar och vid flacka kusten. Ätit gott och provsmakat en hel hög vinsorter från områdena Montalcino och Montecucco. Upplevt både "tramontana", stark vind från bergen med 4 grader varmt (kallt) som följd, och våren med 16-17 grader på en uteservering vid havet.

Hjärtligt värdskap har vi fått uppleva i och med Giorgio, engelsktalande son i huset, och även hela resten av familjen tog mot oss med öppna armar, trots att de endast kunde Italienska. Far i huset hade gärna kunnat engelska då han som byggare och jordbrukare satt till kvällsvard med två skandinaviska byggare och barn ur jordbrukarsläkt.
Eftersom Giorgios bror bor i Mariehamn hade de besökt Åland flera gånger, men aldrig sett skärgården. Hoppas de under sitt sommarbesök tar sig tid att komma till Lappo så vi får chans att visa dem vårt lantliv.

Ibland kan man undra hur jag läser tidningar... Guuben hade hem en Expressen söndag, och jag blada genom den, som jag brukar tyckte jag. "Såg du inget speciellt?" undrade han. "Njäee... Det var en intressant artickel om ISO-diet som jag ska läsa sen, men inte vet jag annars...?" Bladade en gång till och fick därefter frågan om jag verkligen inte hade sett något speciellt!? Ööö? Under guubens vakande blick bladade jag en tredje gång genom tidningen, och han sade stopp! där han tyckte jag skulle titta lite närmare. Synade sidorna en stund och då!!! Där satt ju småkusin Åsa! I Expressen! Och har gått ner 5 kg med ISO-diet! Grattis!!! Du får berätta allt om det nästa gång du flyter iland. (Hälsa Anna att det var skruttstil att lägga ner bloggen precis när jag vant mig att hålla koll på er där!!!)

Vädret är ju populärt att prata om. Och i vanlig ordning blir vi inte kloka på det. Hade redan vant mig vid tanken på vår. Snödropparna blommade vid Pellas. Så kom det 15 cm snö, så mycket har vi inte haft på flera år! Men nu håller det på reder upp sig igen, med galonbyxväder till följd.

På tal om väder börjar det dra ihop sig för provsmakning av våren. Imorgon bitti blir det för min del avfärd mot stan, vidare till Nyköping på eftermiddagen och på torsdag morgon flyger vi mot Toscana. För tillfället ser de ut att ha en svacka i vädret just när vi är där, inte mer än 12-13 grader, annars runt 16-17, men vi får väl hoppas de ändrar sig. Fast maten borde ju smaka lika bra ändå...

Gick igenom det senaste halvåret av mitt liv och konstaterade att kryddan i min livskvalitet-gryta måste vara hantverkskurser! I höstas gick jag kurs i silverkedjor utan lödning, fantastiskt roligt! (Inte för att det blivit av att göra någon kedja sedan dess men det var roligt medan vi höll på!) För en par veckor sedan avslutades lappteknik-kursen, och den var också mycket trevlig. Nu i helgen hade jag förmånen att få gå en kurs i järnsmide, och gissa vad; jag tyckte även den var hur kul som helst och går gärna fler kurser! Att sedan alla kurser hållits på Lappo har underlättat mitt deltagande lite... Men vi har inte varit deltagare bara från Lappo på kuserna, utan alla tre kurser har lockat deltagare inifrån socknen, och silverkedjekursen även från övriga kommuner. Ni kan säkert räkna ut att jag inte tillhör dem som påstår att det inte finns något att göra i skärgården...

Kampen över rishögen vunnen (men det krävdes frontlastare och diverse andra hjälpmedel)! Alltså; rishögen är borta, vi blev mätta i magen av grillad korv, och alla var nöjda och glada, och smutsiga och trötta.

Guuben tycker om att gå fram med motorsåg. Jag tycker att en spretig "rönn-roinna" (typ rönnbuske, om nu ett träd kan vara en buske) kan vara rätt vacker. Guuben går före med motorsågen, och jag går efter och släpar rönnkvistar, som i det läget inte är fullt så vackra. Men vi tycker om varann ändå. Någe vidare pyromaner skulle vi dock inte bli, guuben och jag. Medan han var på fiskelagsmöte skulle jag försöka "gör oss skild" riset, och gjorde efter konstens alla regler upp eld. Det brann bra runt högen med torr ved som jag lagt dit för att få upp värmen, och brann så länge det fanns torr ved kvar. Sen var det en stor rishög med ett utbränt hål i kvar. Gjorde flera tappra försök. Samma resultat. Höll nästan på purkna till, då kom guuben med nytt, friskt tålamod. Helgen före hade brasan sprakat väldigt fint, men denna helg var det som förgjort. Trots att guuben försökte med alla möjliga och omöjliga metoder ville det liksom inte brinna, annat än ett hål i högen här och ett hål i högen där. Till helgen hoppas vi på lite drag så kanske vi skulle bli av med högen.

På bygget har guuben börjat med sitt nyinskaffade 500-bitars pussel (läs ventilationssystem). Som om det inte var nog krångligt ändå, fast pusslet är nytt verkar det fattas delar. Men det brukar reda sig, det går bil från Åbo flera dagar i veckan. Elektrikern visade sig en dag förra veckan, så även det pussel är påbörjat. När man är med i processen händer det dock under pusslandets gång att man måste göra lite justeringar, "snida om bitarna lite" för att få det att passa då man konstaterar att detdär ser ju inte ut att fungera vidare praktiskt i verkligheten fast det såg så bra ut på pappret... 2 första mellanväggsstumparna har kommit upp, men nu lär det dröja innan vi ser fler eftersom det lär ska finnas en massa andra grejer man måste göra först innan man kan fortsätta med mellanväggar.

Nu har jag tydligen haft rysligt roligt igen, för tiden har bara flugit iväg!!! Sportlovet började ju lite risigt och fortsatte svajigt för att reda upp sig mot slutet, och fort gick det. Även denna vecka kommer att gå väldans fort med måndag i Mariehamn (sista gången till kiropraktor hoppas jag), och tisdag i Åbo för att hämta dryga hundra meter ventilationsrör (det blev plåt, och en par olika typer av isolering p.g.a att plaströren var så nya så alla sorters delar inte fanns att få tag på) samt ventilationsaggregat och diverse rördelar och isolering. Imorgon kommer elektrikern första gången, och sen är det helg igen! På lördag har vi sista lapptäckskursen. Har inte åstadkommit stordåd, men fått lite inblick i hur det går till, så "sen när... ", då ska jag börja sööma...

Jag säger bara ventilationsrör! Ska dom vara plåt? Plast?? Färdigt isolerad plast???

Ur allergisynpunkt och då man betänker tidsåtgång vid installation talar allt för de färdigisolerade plaströren, men sen var det ju den lilla ekonomiska aspekten som skulle vägas in... Nåja, inga längre utläggningar om det, ni har iallafall fått en bild av vad som rör (till) sig i våra huvuden just nu, tillsammans med ekofiber-blåsull.

Husrapport: Guubarna har börjat ångspärra och läkta på övre våningen, och pussla ut bitar att spika läkt i där dylika saknas. Jag städar på Pellas om minstingen har annat sällskap. Han mellersta har kompis från stan på land, så honom ser vi en stund morgon och kväll. Han äldsta kom idag, en halv timme före färjan skulle gå, på att han skulle ta en tur till klasskompisen på Asterholma. Skönt nu när det är såpass ljust på kvällarna att han kan ta cykeln både dit och hem!

Sportlovsfirare från öster dyker upp ikväll till Pellas, och på lördagkväll väntar vi dito västerifrån. Det känns synnerligen trevligt att huset får vara igång även denna tid på året. Umgänge, utevistelse, vila och läsning står troligen på programmet för våra gäster. Och jag kom ihåg att påminna dem om att ta med varma sockor eller tofflor eftersom Pellas golv är rätt kallt vintertid!

Solen skiner och ett litet lager snö knarrar under skorna, så mycket mer begär vi inte just nu!

Tidigare omtalad basilusk slog ikull oss allihop. Istället för vänner och god mat blev det "karantän", havregrynsgröt, blåbärssoppa och knäckebröd. Nu skönjer vi en ljusning, och vännerna lovade nästan göra nytt försök framåt slutet på veckan. Hoppas det ljuvliga vintervädret, som är perfekt för rissläpning och korvgrillning, håller i sig.

Nog är det väl underligt hur en liiiten liiiten basilusk kan slå ikull en hel människa! Vår mellersta drabbades av en liten spybasilusk och var helt däckad ett dygn, inte ens vatten funkade. Idag är han dock såpass i skick att han orkar se på "bompa", men där går gränsen. Vi andra "håller i oss" och hoppas vi slipper undan.

Sportlovet har börjat för guuben. Lovet firas i husspikartecken, med välbehövligt avbrott för vänner på besök. Hoppas dagens väder med strålande sol och en par minus håller i sig, då kunde man faktiskt tänka sig en par termosar varm oboy och en hög smörgåsar att avnjutas under en liten promenad. Isen har lagt närmast land, så jag hoppas någon går ut och "frestar" (hugger hål med jämna mellanrum för att se tjockleken) för att se om vi andra vågar oss ut. Isen är blank som ett nybonat golv, skulle vara perfekt att skrinna på om den håller.

På Pellas har den årliga storstädningen börjat (jasså är den här nu våren, var det en vän som sa). Medger att jag börjat ovanligt tidigt, men jag passar på med den inspiration väntan på gäster från både öster och väster ger.

Har den stora glädjen att få meddela att Giséla Linde, författare till boken Lev enklare, kommer till Lappo för att hålla en workshop med rubriken Leva sitt liv- inspiration för en hållbar livsstil.

Har du någon gång funderat över vart du egentligen är påväg, och hur du ska få livspusslets bitar att passa ihop, tag då chansen att jobba med denna glädjestrålande kvinna under två intensiva dagar. Mer info på www.pellas.ax/leva.pdf

Det bästa med att åka bort är att man får komma hem igen! Guuben och jag har tillbringat 2 dagar i Åbo med besök på byggmässa, inventering av byggbodar (typ Starkki och K-Rauta) och hotellövernattning. Passade även på att som övning gå på italiensk restaurang... (inte märks det väl att jag är nit (=ivrig) och ser fram emot 19 mars och Toscana...?) Under resan blev vi med centraldammsugare och nästan med ventilationsaggregat (bara offerten passar), och ungdomsföreningen blev med gasspis. Guubens föräldrar har under vår bortavaro om de så önskat haft möjligheten att få känna sig behövda då de haft huset fullt med barn. Trötta av alla intryck med nöjda är vi åter hemma och ordningen återställd.

Avlagt visit I Den Stora Staden lite västerut igen. Deltog igår i Ålands skärgårdsnämnds öppna framtidsvisionsseminarium om skärgårdstrafiken 2020. Intressant. Tankarna stretchades verkligen utanför sina vanliga ramar.

4 olika extrema scenarier uppmålades (kan läsas i sin helhet på http://www.regeringen.ax/.composer/upload//naringsavd/scenario.pdf ). Scenariet "i bakvattnet" var en beskrivning av dagsläget, befolkningen minskar, skärgården är beroende av bidrag, turismen ökar i antal men kvalitén minskat och ingen har vidare stark framtidstro. Ser man däremot på beskrivningen av "Sakta framåt" ser man en skärgård som nog är beroende av bidrag till viss del, men det är accepterat, och befolkningen ökar. Folk är miljömedvetna och väljer en hållbar livsstil i skärgården. Småföretagarna har börjat samarbeta och turismen är niscad till småskalig ekoturism. "För fulla segel" visar oss ett scenarie där befolkningen ökar och man är oberoende av bidrag. Alla skärgårdskommuner gått ihop till en, många servicpunkter är stora enheter, näringsidkarna är specialicerade, trafiken är snabb, ja över huvudtaget låter allt som om skärgårdsborna "fått en raket i baken". Den sista ytterligheten visar "Disneyland", där skärgården inte är beroende av bidrag, men befolkningen har minskat. Utländska aktörer driver kommersiell verksamhet i Skärgården, vida känd i hela Europa. De skärgårdsbor som stannat kvar är säsongsarbetare i de utlandsägda bolagen som satsat och tjänar stort på turismen. Till dessa extremscenarier skulle man fundera ut en fungerande skärgårdstrafik. I de flesta fall, utom det som beskrev dagsläget har godstranporterna separerats från persontranporterna. Kollektivtrafiken har klart förbättrats i alla ändar, och man transporterar inte längre lika mycket bilar till skrärgården, utan folk åker snabbt och behändigt mellan öarna. Med uttänjda tankar är jag nu hemma och funderar på vart vi är på väg. Vet vi ens det? Eller irrar vi bara planlöst omkring? Vet från mitt eget liv att det är betydligt lättare om man har klart för sig ungefär vart man är påväg, samt att det löper lite smidigare om alla drar åt ungefär samma håll.

Päivi undrade häromsistens om nån i vår familj fiskar (som hobby). guuben min och jag är inte så ivriga att fara ut och fiska, har en mängd dåliga bortförklaringar; hinner inte, för dålig fångst, en massa simpor osv. Konstigt nog tycker vi det är väldigt roligt sen när vi en gång kommer oss iväg... Han äldsta far också gärna och kastar (drag) om han får nån med sig. Far min däremot kan alltid komma på en anledning att lägga ut nät; "Det sku va gott med abborkok", "det smakar bra med gravad sik på smörgåsen", "nu är det öppet vatten", "nu blåser det inte så hårt", "dom har lovat vackert väder" "nu har isen lagt i en vik att jag får ut näten under isen", "jag hörde att de fått bra med fisk i Åva" är några av argumenten. Men sen kan ju jag ärligt erkänna att jag har en par meningar som även brukar understöda hans fiskarintesse: "Nästa gång du far ut så tar vi gärna några sik om du får" eller "det kommer en grupp i nästa vecka som jag gärna skulle röka sik åt om du vill fara ut och prova hitta dom".

Om inte annat, så en gång i året brukar vi dock själva försöka komma oss för att fara ut och rycka strömming. Hur kul som helst, och gott när den väl är gälad och stekt, serverad med potatismos och lingon. För äter fisk gör vi gärna, bara nån ser till att vi får det ;o)

"Granen står så grön och grann i stugan, trallallaaa" och "julen varar väl till påska" och jag vet inte allt vilka slagdängor jag tog till för att slippa kasta ut julgranen. Å ena sidan får man ju en himla massa extra kvadratmeter i lägenheten igen när man äntligen får ut den, men å andra sidan så blir det så rysligt mörkt inomhus när juleljusen åker ut. Men nu är det gjort. Julgranen är ute och adventsstakarna släkta. Krampaktigt håller jag dock kvar granens ljusslinga, lade den i en liten hög på bänken i hörnet där julgranen stått.

Bokföringen har jag också lite dragit mig för. Men jag är tacksam för att jag har ett företag att göra bokföring för, och att jag kan göra den själv, eftersom jag då har betydligt bättre koll siffrorna, skulle nämligen inte förstå nåt om någon bara kom och satte bokslutet i handen på mig! Allt är inhackat, allt är konterat, utom de sista momenten där året ska knytas ihop, guube kom hem och hjälp mig!

Under min dagstur till stan igår täcktes vår by åter av snö, till endel barns stora förtjusning. Som med allt annat har även snöfallet en baksida; de barn som funnit glädjen i att skrinna på det tillfrusna bevattningskärret, "Källmåsan", får nu skotta ett tag innan de kan skrinna. Fast å andra sidan, när de väl skottat har de en ljuvligt vacker utevistelse i strålande sol framför sig.

Minstingen var med och skrinna för en par dagar sen, innan snön kom. Tjejerna i byn hjälpte honom ta sig fram på sina skrinnskor. Han orkade inte så länge, men trivdes den stund det varade.

Gårdagens staasresa föranleddes av kiropraktorbesök. Medger att det känns lite omständigt att åka till stan en hel dag för en halv timmes behandling, men det är dethär myntets baksida. Jag klarar av att ta det omak en behandlingsserie skapar när jag i vardagen får leva det liv jag önskar. Mina tankar kretsar för övrigt mycket kring valen i livet just nu, troligen p.g.a att jag läser boken Lev enklare av Giséla Linde. Allt man tror att man "måste" göra bör få en att fundera över "måste för vem?" Man "måste" inte jobba hur mycket som helst för att ha råd med allt möjligt, det är ett val, en prioritering man gjort. Ofta leder dock inte jakten på saker och upplevelser till den lycka man jagar. Att välja bort något hade kanske istället gjort det. Att välja bort en timme jobb om dagen, d.v.s. kanske välja bort t.ex. en ny jacka (till), för att inte vara fullt så trött då man umgås med barnen, det kanske hade gett mer tillfredställelse. Kom igår på mig själv att köpa min månadsransom inredningstidningar. Det var väl i och för sig inget konstigt i det, om det inte varit för att jag som sagt läser Lindes bok och hon där konstaterat att inredningstidningarna till största delen är reklambroschyrer där någon vill få oss att konsumera mera... Eftersom jag jobbar på att minska min konsumtion ska jag alltså härmed drastiskt minska min månadsranson och gör därmed "två flugor på smällen"; dels minskar jag min (tidnings)konsumtion, dels frestas jag inte att köpa allt de i tidningarna försöker fresta mig till! Nu blir det bibliotek istället!

Efter 21 dagar lär man ska ha fått in en ny vana. Hoppas det fungerar på mina "rädda ryggen"-övningar. Hoppas jag lyckas göra dem 21 dagar i streck... Men det är något speciellt med en mamma på golvet verkar det. Lägger jag mig för att göra "plankan" kan du vara säker på att jag får barlast! Och det går inte att göra den i smyg heller, för fast jag är i ett annat rum känner minstingen på sig att något är i görningen och kommer sättandes.

Idag gick han ut lite före mig när det var dags för en liten lur. När jag kom ut fann jag detta


Han fick tydligen smak på livet glädjeämnen då vi hade snö, och lät sig nu inte stoppas av att snön hade försvunnit. Tänk så instängda i våra tankebanor vi vuxna är, det går ju faktiskt att åka på mossa och is också!

När man börjar ny kontomapp är verkligen det nya året igång! Och när årets första gäster är på ingående nästa vecka blir man påmind om att det inte är länge innan säsongen är igång på riktigt. Det borde även betyda att den årliga storstädningen på Pellas när "allt" ska göras på samma gång inte ska vara så långt borta... Lovade mig själv att inte låta en säsong till gå med ryggsviterna efter minstingen, och har nu en par gånger, senast igår, varit till stan till kotknackare som fått det att "rassla" rejält i ryggen på precis rätt ställen. "Din rygg är lite irriterad" uttrycker han det milt. I stan noterade jag att det var REA och fick den gamla invanda känslan av förväntan. Gick in i en av bodarna, men fann mig själv ståendes mitt på golvet konstaterandes att jag inte hade en aning om vad jag skulle titta efter. Jag behöver absolut ingenting! Gick snopen ut, och gick inte in på flera ställen.

I helgen börjar en kurs i lappteknik här. Har en hög trevliga lappar i grå-blå-svart-rött som jag ska se om jag får till nåt litet överkast till en spjälsäng eller nåt. På tal om spjälsäng har minstingen nästan förlikat sig med faktum att han numer inte slipper ur sängen efter sängsdags. Dock förekommer fortfarande kvällar när han inte är helt överens med mig angående beslutet, troligen på grund av att hans ännu förekommande dagslur ute varit lite för lång, och dessa kvällar slänger han ut "inredningen" ut sängen. Skulle tycka det är lite hårt att sova så...