Någonstans i bakhuvudet arbetar alltid tanken "hur ska vi bli flera i kommun"? Biologiskt vet jag ju hur det går till, men till dylika projekt utlånas min kropp inte fler gånger. Tänkte närmare på hur man inpirerar folk att flytta hit. Tyttism var inne på detdär i sin fråga vad som höll folk härifrån. Jobb är naturligtvis en grej. Här erbjuds inte många arbetsplatser, utan man förväntas ta jobbet med sig, bli sjöanställd, veckopendlare, distansarbetare eller företagare och mångsysslare. 30% här , 20 % där och så lite ströuppdrag på det är snart en heltidstjänst om man söker det. Men en stor orsak är nog också ovissheten. Man vet vad man har, men absolut inte vad man får. Att släppa taget om det kända, kasta sig ut i livet, är skrämmande (men så befriande när man sedan vågat). Jag har ännu inte en dag ångrat beslutet att säga upp mig från min fasta tjänst på fasta Åland för att bli företagare i skärgården.

Kishti Tomita (f.d. idoljurymedlem) sade i en intervju "Jag har märkt att många åker bort när de är lediga. Då blir hemmet bara en slags förvaring där man är när man jobbar och stressar i vardagen. För mig är hemmet vila och ro". Jag är av samma åsikt.

Giséla Linde igen skriver i sin bok Lev enklare
"Jag trillar dit gång på gång - vanemässigt värderar jag en produktiv tid högre än livshelheten. Till och med när pausen faktiskt är påtvingad (alltså när man blir sjuk, Tiinas kommentar) blir jag frustrerad över det jag inte får till, istället för att ta vara på det jag får. Ja, jag får nästan dåligt samvete inför mig själv när jag har mage att njuta mitt i eländet. Som om det vore mer ansvarsfullt att vara bekymrad och missnöjd varje minut. Som om det vore seriösare att vara stressad. Och som om man antagligen inte gör sitt bästa om man inte ständigt är på utmattningens rand".

Lite i dessa banor tänker jag. Folk idag har skyndsamt. Många mår inte bra. Många skulle vilja njuta mer. Ta paus! Kom hit! Visst måste man även här ha en viss inkomst för att klara uppehället, men för egen del tycker jag att jag klarar mig med mindre, slösar mindre, när jag inte ständigt frestas av ett enormt utbud av pryttlar och prylar som man troligen inte behöver ändå (Far min försökte lära mig när jag var liten att "Köp inte det du behöver, utan bara det du inte klarar dig utan", detta jobbar jag nu med).

För tillfället finns en ledig tjänst på banken här, samt en trerumslägenhet att hyra. Välkommen!