tisdag 14 april 2009

På Lappo är det ungdomsföreningen (där man är medlem så länge man andas) som håller vägbelysningen. För att delfinansiera detta hålls årligen en ljusmiddag på Klockkulla. I söndags samlades vi närmare 50 personer i alla åldrar och avnjöt köttsoppa, juntalimpa (maltlimpa) och ålandspannkaka med sviskonkräm och grädde. Lappofestens vara eller icke vara har på grund av minskande antal Lappobor och därmed antal medhjälpare har varit under luppen i vinter. Årsmötet bestämde dock att den skulle hållas traditionsenligt andra lördagen i juli, och på ljusmiddagen bollade vi idéer för festen. Det verkar som det blir en bra fest även detta år.

I vecka ska jag för första gången på säkert 25 år till Kökar, en skärgårdskommun med 263 invånare som liksom alla övriga skärgårdskommuner kämpar med neråtgående befolkningsmängd. Raka vägen härifrån är det inte så långt, tar dryga timmen med egen lagom snabb båt. Men när jag nu ska åka med bil blir det att starta 8.20 hemifrån till Hummelvik, köra runt halva Åland 80 km för att precis hinna med följande färja från Långnäs till Kökar, 2,5 timmar, framme 14.30. Hemvägen blir ett trafikpussel med färja till Föglö, byte till färja till Kumlinge, körning till andra sidan Kumlinge varifrån färjan går hem till Lappo. Start just efter 8 i Kökar, hemma 14.10. Men det fungerar! Gäller bara att kunna läsa turlistorna... Och gäller att det funkar, för på fredag kl 15.30 tar jag emot första fiskegruppen på Pellas, 10 pers i en dryg vecka.

2 kommentarer:

tyttism sa...

Din (eller ditt?) blog är jätteintresserande! Att flytta till skärgården är drömmen för mänga - är arbetet den största orsaken som hindrar människor att flytta dit?

Tiina sa...

Tyttism- Jag tror rädsla för det okända tror jag är största orsaken till att många människor inte vågar leva sina drömmar, vad det än gäller i livet. Men visst kräver arbete i skärgården lite extra tanke. Arbetsgivare finns inte så många, utan man behöver gärna vara intresserad av att bli företagare.