Päivi undrade häromsistens om nån i vår familj fiskar (som hobby). guuben min och jag är inte så ivriga att fara ut och fiska, har en mängd dåliga bortförklaringar; hinner inte, för dålig fångst, en massa simpor osv. Konstigt nog tycker vi det är väldigt roligt sen när vi en gång kommer oss iväg... Han äldsta far också gärna och kastar (drag) om han får nån med sig. Far min däremot kan alltid komma på en anledning att lägga ut nät; "Det sku va gott med abborkok", "det smakar bra med gravad sik på smörgåsen", "nu är det öppet vatten", "nu blåser det inte så hårt", "dom har lovat vackert väder" "nu har isen lagt i en vik att jag får ut näten under isen", "jag hörde att de fått bra med fisk i Åva" är några av argumenten. Men sen kan ju jag ärligt erkänna att jag har en par meningar som även brukar understöda hans fiskarintesse: "Nästa gång du far ut så tar vi gärna några sik om du får" eller "det kommer en grupp i nästa vecka som jag gärna skulle röka sik åt om du vill fara ut och prova hitta dom".

Om inte annat, så en gång i året brukar vi dock själva försöka komma oss för att fara ut och rycka strömming. Hur kul som helst, och gott när den väl är gälad och stekt, serverad med potatismos och lingon. För äter fisk gör vi gärna, bara nån ser till att vi får det ;o)