Önskar ni kunde höra tystnaden.

Gott Nytt År!

Jul, vilket alldeles utomordentligt påhitt, skulle Nalle Puh ha sagt. Åtminstone som jag detta år totalt lyckats hålla mig undan den julstress som endel kan drabbas av. Tomtehjälpen avklarades i tid, utom åt guuben då som vart utan materiella ting emedan jag inte kan klura ut vad han skulle kunna tänkas behöva som jag har råd att lösa ut (ty grävskopor och traktorer räcker min börs inte till!) och jag inte iddes åka till Åbo endast för att söka upp den kabinväska som vi kommer att behöva då vi om tre månader drar till Toscana. Däremot förärades han staasresa österut i sällskap med mig, med restaurangbesök och övernattning (vi behöver nämligen iväg och se på utebelysningar och centraldamsugare). För barnen brukar dagarna före jul vara mycket laddade, men denna julen klarade de lysande, väldigt få sammandrabbningar av allvarligare karraktär. Julafton som tillbringades hos mina föräldrar, och juldagen hos guubens föräldrar kan kort sammanfattas frosseri. I dagarna tre runt jul står kroppsligt arbete inte högt på listan, utan man äte och dricker, och dessa dagar kan man till och med få manligt sällskap på promenad. Vi har haft fantastiskt väder, utevistelsern har varit ljuvliga, speciellt som jag tagit mig friheten att inte skuffa barnvagn utan passat på att svänga ordentligt med armarna.

Nu räknar vi nästan denna julen förbi. Husbyggandet är åter igång, även om arbetsdagarna inte börjar sååå tidigt. Hoppas innerligt att vi nästa år kan fira i eget hem. Får då se hur det går med att inte ta slut på sig inför julen...

Då jag under december kommit mig ut på kvällspromenad har jag mötts av en dyster syn. Där julprydda, upplysta fönster borde tindrat mot mig har jag mötts av mörker. Endast i ett fåtal hus har synts tecken på liv. Övriga har tydligen valt att tillbringa den mörkaste tiden någon annan stans. Årets mörkaste dag är snart ett minne blott, julen närmar sig, och tack och lov verkar folk åter hitta hem.





I skolan har firats julfest. Varje år imponeras jag av vilket fint program de får ihop fast de är så få. Alla deltar med hela sin själ. I år hade vi glädjen att ha professionellt komp till sångerna då dragspelerskan Greta Sundström fungerat som musiklärare i skolan under hösten. Nu tänker hon dock ägna sig åt annan verksamhet, men vi tackar för terminen som gick.

Å ena sidan är minstingen precis så lugn och fin som han ser ut på bilden. Å andra sidan... Detta är killen som lär sig, räknar ut och utvecklas i raketfart! Ett troligt resultat av denna utveckling är att han absolut inte har tid att sova på kvällarna, utan ska bara upp till mor och far att han nu inte går och missar nåt. Han ställer sig helt kallt och hoppar med sängen så den flyttas mot någon annan möbel så han kan klättra ur. Vi tejpade fast sängbenen i golvet. Det funkade tills han kom på att om man först tar spjärn mot väggen så lossnar tejpet från golvet och så kan man studsa iväg med sängen till den möbel med vars hjälp man ska klättra ur sängen. Vi började binda sängen med ett snöre runt ett dörrhandtag. Det funkade bra tills han kom på att om man öppnar dörren så kan man skutta iväg med både dörr och säng för att komma till en möbel man kan klättra ur via. Vi började knyta snöret runt dörrens gångjärn istället. Minstingen skulle köra sin vanliga grej att öppna dörren för att med dörr och allt kunna ta sig fram mot lämplig avstigningsramp, men konstaterade att det inte hjälpte, sängen stod som gjuten. Ett skrik i frustration satte tydligen fart på slutledningsförmågan, och han insåg att om man inte genom studs fram till säker klättring kan ta sig ur sängen får man ta mod till sig och lära sig klättra ändå. Följaktligen lönar det sig inte längre att göra några ansträngningar med stillastående sängar för att få honom att ligga kvar. Vad gör vi nu; väntar på tonåren då man inte ens med hot lär ska få dem att stiga ur den?!? Utvecklingen, uthålligheten och kreativiteten är i och för sig bra, i framtiden det som ska ta honom genom livet, synd bara att mors tålamod och humör inte riktigt hänger med just nu.

Guuben konstaterade att jag fortfarande är anställd av Ålands landskapsregering, datoransvarig vid Ålands yrkesskola! Att jag inte varit på jobb där sedan 2003 utan varit mammaledig och vårdledig i en par omgångar hör inte till detta inlägg. Anställningen betydde däremot att jag kunde delta i julfesten som ordnades på stadens dansrestaurang, så att återse gamla arbetskompisar och vänner och ha möjlighet att dansa med guuben tackde jag inte nej till. Ombyte förnöjer, och jag känner mig priviligerad som har möjlighet att plocka russinen ur livet! De yngre barnen har under min frånvaro motionerat farmor och farfar, och han äldsta skulle enligt planen hjälpa mormor julstäda, så som jag tolkar saken har alla haft glädje av min lilla utflykt.

"Projekt Lappo skola" har levt "ankliv" de senaste veckorna (d.v.s. lugnt ovanför ytan, men under ytan är det en väldig aktivitet). Boende på Lappo, Asterholma och Björkö har fått fylla i en enkät om hur en eventuell nedläggning av skolan skulle påverka en personligen, samt för och nackdelar med att gå i Lappo skola respektive Brändö skola. Tror inte de kommer att få så många muntra svar. De flesta har liksom på något vis erfarenhet av skolväg till Brändö. Guuben färdades under sin högstadietid dagligen till Brändö, men obs högstadietid, och drar sig till minnes att det ibland var med livet som insats. Även om kommunikationerna idag är lite bättre har vi inte lyckats räkna ut hur dylika situationer helt skulle undvikas. Att utsätta sin 7-åring för så "spännande" strapatser är inget man önskar.

Lars Trond, f.d. kommuninvånare och lärare i både Jurmo och Lappo framför sin åsikt i ärendet
http://www.nyan.ax/ledaren/insandare.pbs?news_id=38868&news_instance=119

I övrigt är det grått och trist. Kan inte dra mig till minnes vilken dag det inte skulle regnat! Hasar mig fram med tunga kängor. Var är julkänslan? Var är snön? Var är inspirationen?

Om klädmode kan jag intet. Är inte intresserad. Har inga behov. Att jag däremot har en mycket stark åsikt om vad jag tycker är snyggt är en annan sak, och snygga kläder tycker jag om! Har dock inte kunnat undgå att jag i vinter verkar vara helt rätt. Min basgarderob består nämligen av åtminstone 16 stickade tröjor och koftor i olika grovlek, färg och modell. 3/4 av året bär jag dessa. Skillnaden är att när modevågen ebbat ut för denna gång bär jag dem fortfarande...

Nu kan jag nästan se framför mig hur jag sitter i verandan med en temugg och läser Drömhem & Trädgård...

Helgerna kommer tätt nuförtiden;"tänk vad tiden går fort när man har roligt"! Två mycket trevliga dagar i Stockholm med privat guidning i stadens secondhandutbud och trevliga måltider, en dag i den Åländska staden med "hjälpa tomten"-uppdrag, och en dag hemma som 2 x hundvakt + postförare eftersom "alla" var borta samma dag, och denna arbetsvecka är till ända! Det känns lyxigt att få ta helg redan på torsdagkväll. Huset har idag fått några (enligt far min är några = 5) fönster till. Själv förbereder jag trerätters inför kvällen, vi firar mor och far som har 40-årig bröllopsdag. Livet leker.

En stor dag!

Första fönstret!!!

Ofattbart! Jag har på våra ynkliga 70 kvadrat lyckats slarva bort julgardinerna till vardagsrummet! Totalt spårlöst borta. En tidigare version hittar jag dock, så de får duga iår, men saknar mina vinröda linnegardiner. Stöder på uttrycket att allt kommer fram som inte kommit i tjuvahänder...

Idag var det äntligen dags; Julgardiner (dom man hittar), julstjärnor, ljusstakar och lillajulgran piggar upp denna mörka tid. Barnen går i spänd förväntan eftersom smånissarna genom att slänga in nåt litet paket denna kväll brukar meddela att de börjat vakta på fönstren för att se om barnen är snälla... Årets första glögg ska avnjutas. Vi firar lillajul.

En ljuvlig morgon att ge sig iväg och leka med de andra barnen i parken! Tre timmar senare var dock väderläget ett annat, och regnet utplånar sakta men säkert den lilla snön som varit. Fast vi är vana. Senaste vinter hade vi väl snö fem dagar, och nu har vi haft snö redan tre!

Ger mig iväg till fasta Åland på turistförbundets höstmöte och julbjudning. Ska få höra Bisse Alm berätta om hur de marknadsför och säljer Stockholms skärgård året runt. Hoppas på en skopa inspiration.

Tankeställare

Att stanna upp ibland och tänka över sitt liv är att rekommendera. Ibland tvingas man dock till detta genom fasansfulla händelser. I fredags brann min farbrors hus ner (eller upp?). Han bor granne med far min i grannbyn. Ofattbart. Tack och lov kom ingen människa till skada, men tänk alla grejer man har en mängd minnen knutna till... oåterkalleligt borta. En påminnelse om att ordna livet för sig så att man tacksamt kan uppleva varje dag tillsammans med de människor man har runt sig istället för att jaga materiella ting.

Det händer mycket sällan, men idag har det slagit till; jag känner mig ensam! Guuben är i vanlig ordning i stan på jobb, vi har gäster på Pellas, byn ser ut som vanligt och med de vanliga "veckobyssborna" hemma, gårdagens storm och ösregn har bytts mot strålande sol, livet flyter på som vilken dag som helst, men svärmor och svärfar har givit sig ut på en liten välförtjänt minisemester. Jag får väl göra som i "vem vill bli miljönär?" -Ring en vän (sen när de kommer från jobb).

Har just bokat en liten vårutflykt, lite "ladda batterierna inför sommarsäsongen". Det blir dryga tre dagar i Toscana i mars, men lokalguide och chaufför och boende på vingård. Tror ni vi ser fram emot det...?

Förresten, fniss...

Måste stjäla en kul "grej" från Fred. Testa själva:

1. Sitt ner, lyft din högra fot ifrån golvet och cirkulera den medurs.
2. Nu, medan du gör det, skriv siffran '6' i luften med din högra hand.
Din fot kommer att ändra riktning!

...Jamen hur allt är sammankopplat! Resultat 1 för mig var att jag skrev 6an bakvägen. Sen fick jag nog 6an rätt väg, men då, som förutspått, ändrade foten riktning. Märkligt.

Grått och ruggigt höstväder, många dagar. Men det sammanföll bra med att mor och far tillbringat helgen här. Kombinationen gjorde att jag fått gå dit det fallit mig in, och jag därför fått flera streck dragna på min "att göra"- lista. Det är som jag skulle gå med lite lättare steg för varje streck! Lyckat var också med tanke på tillgången till barnvakt att det råkade vara denna helg vi hade inplanerat "film- och spelkväll" på Klockkulla. Aktiviteten anordnades för att det är så lätt att alla bara blir sittandes "i sina kammare", och man inte träffas annat än på butiken denhär tiden på året. Glädjande nog kom 25 pers! Inledningsvis såg vi på storduk en inspelning av festprogrammet från Lappofesten 1994. Många bekanta, modell yngre var det! Kaffe smakade bra på detta, men avklarades hastigt till förmån för sällskapsspel "När och fjärran" och en par kvartetter Pinaker (kortspel, 2 x 2 par). Mitt i allt var klockan 12!

Tack och lov finns utrymmen att arbeta på fast vädret är grått och trist. Guuben och far min har tillbringat helgen i hallen och börjat förbereda fönstren med smygar. Vid första ockulära besiktning upplevde jag att det såg mer ut som fönsternischer än fönstersmygar, men proportionerna kanske ändrar när de kommer på plats...

Ikväll styr jag mot staden. Har den äran att få delta i en pilotgrupp för en kommande turismutbildning med bl.a. värdskap och ekonomi. Ser med spänning fram mot detta.

SÖKES

Hälsovårdare till Brändö kommun sökes! Råkar du sitta på rätt utbildning och nångång närt drömmen att få leva i stilla miljö nära naturen, tag nu chansen! Läs om Brändö kommun, och kontakta sedan exempelvis kommundirektören eller mig så kan vi hjälpa dig vidare. Välkommen!

Jag tycker om att fara och se kring mig nån gång ibland, men nog är ju det bästa med resan att få komma hem igen! I vanliga fall är vi bara två som reser, men i helgen var vi ut alla fem. Lite taktiskt inleddes fredagen med en par timmar i badhuset i Åbo, så efter lite mat i magen sov 2/3 av barnen, tack och lov, största delen av resan till Helsingfors. I huvudstaden bor minstingens gummor och guffar, och i närheten en del av släkten, så huvudmålet med resan var att träffa dem. Vi har bott på hotell, åkt "spåja" (minstingens ord för spårvagn) och metro, sett på Kvänum-kök (som ser vackert ut, men inte imponerade i förhållande pris/kvalitet), ätit på restaurang, promenerat lååångt och varit på Finlands banks penningmuseum. En klasskamrat till mig i tekniska sade alltid "pengar, det är en världslig sak, det var värre förr när det var ekorrskinn", och på museet visade de betalningsmedlens historia, från salt och ekorrskinn till dagens euro. Så nu vet jag att finska ordet för pengar, raha, betyder just ekorrskinn! Dagarna i "Stadin" var trevliga, inga större sammandrabbningar, men under bilresan hem, då ingen somnade, verkade alla spänningar ha släppt... Och så pratar vi inte mer om det.

Så tar vi nya tag med göromålen. Gör en lista med allt som kunde göras, och "bettar av" vartefter. Det håller på drar ihop sig till bokföringsdags, och det kan jag ärligt erkänna att inte hör till mina favoriter. Fast jag är glad att jag gör Pellas bokföring själv, för annars skulle jag inte ha en aning om vad siffrorna i bokslutet stod för, och det underlättar ju nog lite när man driver ett företag... Notera förresten "kunde göras" på min lista. En del av poängen med att vara företagare i denna bransch just här, är att få leva lite som i gamla bondesamhället; när det blir för mörkt för att arbeta så vilar man!

Ibland hittar jag bara inte sömnen. Huruvida jag tänker för att jag inte kan sova, eller inte sover för att jag tänker låter jag vara osagt. Igår snurrade tankarna runt ledaren "Kostnad och nytta är alltid relativa begrepp" i dagens Nya Åland som jag sent fick uppläst för mig. Fellman slår huvudet på spiken då hon funderar kring "liten jämfört med vad då". Det inte är bara lilla Lappo skola som oroas just nu, utan även t.ex. de tre hushåll som bor på Björkö, Järsö som hotas bli utan sin enda förbindelse, postbåten som går tre gånger i veckan. Även de som tycker att de är stora är i förhållande till någon annan små. Jag blir fundersam till varför den vanligaste tolkningen av "ensam är inte stark" är "du är så liten, ge upp ditt och kom med oss, för ensam är inte stark". Jag hade hellre sett att tolkningen varit "du är liten, men vi stödjer dig i din fortsatta kamp för det du tror på, för ensam är inte stark".

Har bestämt sagt det förut, men jag måste säga det igen; tiden rusar! Åbohelgen gick bra, men jag blir lite oroligt för mig själv när jag kommer på mig med att tänka på finska... fast det går hastigt över. Hemma i vardagen igen hade vi i måndags en kille som fyllde 5, och i tisdags en som fyllde 2, hurraaa! Imorgon blir det barnkalas för alla 17 barn som finns på Lappo på helgerna. Tur att vi har ett Pellas att ordna kalas på...

Kunde inte låta bli att visa en bild på huset. Det ändrade skepnad lite när de vita knutarna kom på plats! Nu står fönstren på tur, men svärfar måste måla skivorna som ska bli till foder innan guuben kan vill börja fixa till dem. Fodren ska monteras på fönstren innan fönstren monteras i gluggarna. Jag är rädd att det dröjer ett tag innan ni får se en "fönsterbild".

Även Salme har en del att tillägga i skolfrågan:
http://www.nyan.ax/ledaren/insandare.pbs?news_id=37503&news_instance=119

Åsa Lind reagerade på "svaret"
http://www.nyan.ax/ledaren/insandare.pbs?news_id=37472&news_instance=119

Hälsningar från Åbo

Dag två på mässan, Osaava nainen - Kvinnor kan, är till ända. Matt- kan man kort sammanfatta känslan. Avsikten med vårt deltagande på mässan är att locka till inflyttning i skärgården. Har även en hög Pellasbroschyrer med. Otroligt med människor, i princip bara kvinnor har under dagen passerat vår monter. Igår var vi fem som bytte av varann, idag tre. Personligen har jag idag pratat med 4 kvinnor intresserade av att flytta till skärgården, och det är inte illa. Dagen har varit givande även för Pellas del, och kontakt har knutits till flere potentiella gäster och grupper. I övrigt bjuder mässan på *allt* en kvinna kan tänkas vara intresserad av; Hantverk, inredning, smycken, krimskrams, barnkläder, kläder, krämer, hälsopreparat, föreningar, försäkringar ja allt!!! Kan det verkligen finnas behov för allt detta. Konstant "skrammel" i öronen, otaliga synintryck och koncentrationen på 100 resulterar i att möjligheten att utnyttja utbudet av kvällsaktiviteter i Åbo inte kommer att tas. Lite mat i magen och sedan är det natt. Konstigt att man kan bli så slut "fast man inte gör nåt"...

Svaret...

Nu har vi fått svar på insändarn "Låt Lappo skola leva" (se tidigare länk). Gissa om vi kommer att ha en del att tillägga...

http://www.nyan.ax/ledaren/insandare.pbs?news_id=37408&news_instance=119

Guuben har fått för sig att jag under helgen som gått bara spretat med fingrar och tår. Min rygg däremot tackar för den finska yoga-helgen här, men vidhåller i samma andetag att det nog skulle behövas en fortsättning... Av någon anledning har jag lite svårt att komma mig för att göra övningarna på egen hand. Eller kan det ha att göra med att så fort jag lägger mig på golvet för en katt-övning eller nåt så får jag "barlast", nån som hänger i en arm eller ett ben?!

Medan jag har "spretat med tårna" har guuben börjat spika vita knutar. Åååå så trevligt. Då ser till och med jag att det går framåt (jämför med hur svårt det är att se framstegen när det är nån plåt som göms under taktegel i en skarv...) ! Och fint blir det!

Pellas har verkligen fått förlängd säsong iår. På vår gästlista i år står ännu bl.a. pensionerat par som kommer och "firar höst" med sitt barnbarn en vecka, och en hög fotografer på höstfotografering. Det glädjer mig att fler och fler vill ta del av Lappo utan sommar, och antingen det är sol eller inte.

Vår åsikt om endel personers önskemål att lägga ner Lappo skola kan ni läsa på

http://www.nyan.ax/ledaren/insandare.pbs?news_id=37215&news_instance=119

Helgen började tidigare än vanligt denna vecka. Guuben kom hem igår eftersom han har de studerande på dagsverke idag och därefter höstlov. Hoppas taket blir färdigt så han småningom får börja med fönstrena... Det känns som projektet skulle ta ett stort steg när man har fönstrena på plats, då ser man liksom hur det kommer att se ut på riktigt! Själv varvar jag upp inför helgen med yoga på finska. Denna gång är jag endast i köket för att tillreda ett mål, sen yogar jag efter bästa förmåga själv. Jag och min rygg ser verkligen fram emot det.

Guuben och jag brukar ju ta oss friheten att åka iväg nånstans utan barn med jämna mellanrum. På dessa resor konstaterar vi alltsom oftast att de flesta reser *med* sina barn. Självbevarelsedriften har nu tillfälligt släppt för oss, och farsdagshelgen bär det iväg, hela klanen till Helsingfors och hälsa på gummor och guffar. Med hopp om glada och nöjda barn...

På allmänhetens begäran

visas här bilder som förhoppningsvis tillfredsställer läsare bl.a. i södra skärgården. (Fast jag är inte säker på om Päivi instämmer med mig eller lillebror i kommentaren till förra inlägget...)

Hjullastarn är förövrigt till salu om någon känner att de skulle behöva en sådan!

I fredags avlade den politiska ledningen i Brändö kommun visit här på Lappo. De verkar nära en vilja att lägga ner Lappo skola. Uppfattade dock inte att de skulle ha speciellt starka motiv till detta. Att de med jämna mellanrum hotar med att lägga ner innebär en stor belastning då vi arbetar för inflyttning. Inte heller tycker jag det klingar bra att de önskar dra i två tjänster i kommunen (klassföreståndaren och kokerskan i Lappo skola) medan de propagerar för inflyttning till kommunen önskar öka antalet arbetsplatser i kommunen och även gärna önskar att landskapsregeringen utlokaliserar tjänster hit!!!!!! Eller säger de "flytta gärna till Brändö så länge du flyttar inom vägnätet" ?!? Även om Lappo just nu upplever en liten svacka tror vi starkt på framtiden. Som omvärlden nu ser ut med människor som inte mår bra tror jag att down-shifting trenden kommer att hålla i sig, och på Lappo har vi plats för några till!

Höst är vackert. Krafterna i en höststorm då vattnet slår högt upp på land är faschinerande, så länge man får betrakta det från land. Skönheten en strålande, varm höstdag som denna, då de höstfärgade löven glänser i solen, är bedövande. Sitter på altan med en kopp te och senaste Lantliv. Livet...

En annan sida av livet

Päivi skickade en utmaning och önskar uppenbarligen lära känna en annan sida av mig än den jag här hittills redogjort för... Kan ärligt erkänna att hemmalivet inte är fullt så välordnad som Pellaslivet.

Fem saker jag har i frysen
Persilja, bönor, lammkorv, älgstek, köttfärs

Fem saker jag har i garderoben
Ööööh... kaos? allt? (fast det är mer än 5...)

Fem saker jag har i bilen
Det som inte ryms i garderoben... plus fiskekort, cd:n, kom-ihåg-lappar, barnbilstolar och pantflaskor.

Fem saker jag har i handväskan
(Gummor A ruskar varje gång jag kommer med handväska på huvudet och säger att hon inte kan smälta att jag går med handväska (obs i stan, inte på Lappo, då skulle alla andra också ruska på huvudet!!!), och tillägger att det är iallafall tur att det inte är så tjejig. Undrar hur hon menar...!??) I min fyrkantiga Marimekko ryms hur som helst bärkasse, börs för sedlar o mynt, börs för plastkort, anteckningsblock och bisalva.

Sammanfattningsvis vill jag åter passa på att uttycka min längtan efter hus och större ytor, tror starkt på en förbättring vad beträffar ordning då med "var sak på sin plats"... För 5 pers på dryga 70 kvadrat är, igen, inget jag rekommenderar.

Liten blir stor

"Åka fammo klippa hååje". När man snart är två år börjar det bli läge att klippa sig första gången. Lagom rufsig satte han sig kavat framför "blompblang" (bolibompa) och åt "nunnu" (godis). Dessa manövrar skulle distrahera så pass att farmor skulle hinna få saxen genom håret, och lyckades *ganska* bra... 20 minuter senare hade vi iallafall en stor kille!

Nu har lugnet lagt sig på Pellas. Nästa gäster som jag i dagsläget vet om är den finska yogahelgen 17-19/10. Om det intresserar, så hör bara av er, plats finns ännu. Mer info ses på finska här

7 ivriga elever samlades i helgen för att göra silverkedjor utan lödning. En liten såg, två tänger, ett skruvstäd och gamla strumpstickor i varierande storlek användes, och knappa två timmar efter påbörjad kurs kunde första armbandet, en antikkedja, beskådas! Fantastiskt!!! Utan förkunskaper kunde alla åstadkomma mycket vackra och fullt användbara kedjor! Det blev kungskedjor, parallellkedjor, drottningkedjor och jag vet inte allt vad innan söndag kväll. Kursen gav mersmak, och vi hoppas på en fortsättning. Bilden visar en blomma jag gjorde.

Hemma igen. Anförandet på landsbygdsriksdagen gick planenligt. Passade sedan på att ta några semesterdagar i Mariehamn. Åt middag med vänner, åt lunch med vänner, drällde på loppisar, tänkte egna tankar och gick i egen takt. Lyx. Fast efter tre- fyra dagar var jag mycket nöjd att få komma hem igen. Och här är allt sig tack och lov likt.

Idag firar vi svärmor som fyller år, ikväll börjar kursen silverkedjor utan lödning. Återkommer med rapport, och eventuell bild om jag får till nån kedja...

Jag skrev för ett tag sen om den stilla lunk som skulle infinna sig. Undrar vart den tog vägen?! Konstateras kan att den iallafall blev uppskjuten lite. Det dyker till och med upp oanmälda gäster på Pellas, men vi har ju plats.

Veckan som gick tillbringade återkommande gäster sin höstsemester här i skogarna och förundrades över att vi inte tar vara på den rikedom vi har i vära skogar, nämligen svamparna. Det skulle jag ju gärna göra om jag bara kunde... Gul kantarell går för mig bra att skilja från röd flugsvamp, men där går gränsen... Deras sista kväll blev jag och några andra byssbor inbjudna på middag och fick smaka svampsoppa, gratinerad svamp och marinerad svamp, mycket intressant, gott och trevligt.

Har även under veckan haft glädjen att stå värd för besök av Schweizisk journalist och fotograf. Vi kunde konstatera att skillnaderna var stora inom många områden mellan livet på Åland och i Zürich... Bland annat är jag glad att vi har så bra förhållanden när det gäller barnafödslar och föräldraledigheter! Inte heller hade det av ekonomiska orsaker blivit hus för min del om jag bott i Schweiz.

Ikväll bär det av till staden för anförande på Landsbygdsriksdagen imorgon. "Åland är fantastiskt" är rubriken, och jag kommer att redogöra för min syn på företagande inom besöksnäringen i den Åländska skärgården. Småningom börjar det väl bli lite spännande...

Jamen!

Titta var vi hamnat!!!

http://wizzmagazine.com/features/2008/aug/the-simple-life.html

Mera fredag

...2 timmar efter teleskoplastarn varit "på besök" såg det ut såhär, och innan guuben kom hem till middan hade även baksidan fått sin beskärda del taktegel. Vad kul det är när man ser att det händer något!!!

Han äldsta och jag passade på att ta en liten lingonplockartur i skogen denna strålande höstdag. Och paus måste man ju ta ibland...

Helg igen

Vi är egentligen rätt lyckligt lottade, igen. Vår helg börjar nämligen på torsdag kväll då guuben kommer hem från staas-jobbet.

Idag är det huset som gäller för hans del, och denna dag inleddes med hjälp av grannen och hans teleskoplastare för att smidigt få upp teglena på taket.

Själv kommer jag att tillbringa en stor del av dagen på kontoret. Har nämligen den äran att få fara till finlandssvensk landsbyggdsriksdag i Mariehamn om en vecka och presentera vår del av världen. Mycket spännande, men det behövs troligen en del förberedelse...

Vill passa på att göra ett sista ryck för en kurs som Lappo Ungdomsförening r.f. ordnar här på Lappo 26-28 september; Silverkedjor utan lödning. Om detta intresserar, gå in på www.pellas.ax för mera info, och hör av dig genast!

Trevlig helg!

Lycka är...

Lyckan har så många ansikten. För en väldigt liten person kan det vara att "böjja dagisch" (minstingen har varit första gången på park, 1,5 h i en sandlåda!), för en något större kan det vara att ha uppnått den magiska gränsen inbesparingar så man kan börja se sig runt efter en cross-moppe (någon som har en begagnad till salu..?). Är man lite där mitt emellan kan lyckan vara att få gå och plocka plommon med farmor. Är man riktigt stor kan lycka vara att äntligen kunna lämna in ett arbete i pedagogikstudierna (grattis guuben!) eller att få dra på sig stövlarna och gå och sätta sig ensam i skogen med en hink och fullt med röda lingon runt benen.
Den gemensamma nämnaren verkar vara att man Är, Här, och Nu.

Idag.

Livet lunkar på. Han mellersta låg igår tyst och stilla på soffan, hela dagen, vilket är ett säkert tecken på att han inte mår bra. Vid handpåläggning noterade jag onormalt hög kroppstemperatur, men eftersom febertermometern inte står att finna för tillfället fick status stanna vid "feber". Idag pratar han igen och bygger lego, så vi konstaterar att han tillfrisknat. Och tur är väl det, imorgon fyller nämligen han äldsta 11 år, grattis på han! I år får mormor ställa till kalas, för jag står Ni Vet Var. Ikväll anländer ett gäng akvarellmålare som under dagarna tre ska ta Klockkulla och Lappos sköna natur i besittning. Få se om jag hinner lura mig en "prova på"-stund mellan rätterna.

Övrigas förehavanden: Guuben och far min klättrar på taket och spikar läkt för tegel, svärmor och svärfar kryper på knä i salladsåkern, och minstingen tossar på med sitt på lagom avstånd från mormor. Livet flyter.

En vind från havet

Halv dag på seminariet, nedtecknade tankar.

Leo Löthman, som förövrigt har den vackraste Åländska stämma jag hört, lotsade oss och författarna i temat humor. Uppenbarligen ett begrepp med många ansikten.

Staffan Bruun (har aldrig hört talas om, kanske ett mått på min "kulturellighet"?) inspirerade så jag troligen inom kort kommer att läsa mitt livs första deckare. "Deckare, men det skulle ju handla om humor!??" Bruun försöker kombinera detta, inte det omöjliga att man ska sitta skrattande med kalla kårar längs ryggraden, utan deckare med humor som "pausmusik".

Bruun åtföljdes av Fred Forsell. Endel kallar honom författare, andra journalist. Jag ser honom som "killen i paralellklassen", fast nuförtiden mindre kaxig. Humor är inte alltid roligt hävdar han, och visade på ett mycket roande sätt på den ångestladdade situation då man p.g.a deadline ska krysta ur sig något roligt. Fred driver med sig själv, ibland även rent nedvärderar sig själv, men det är hans styrka. Fortsätter följa honom på bloggen. (Hoppas du hann med färjan Fred, och hejja Frun!)

Seminariet fortsatte, utan mig, med Kristian Grönqvist (åter en par ???) samt avslutningsvis Katarina Mazetti (Tiinas kulturella status: Har sett filmen Grabben i graven bredvid). Pellas fick nya gäster, och någon, denna gång (!) jag, behövde välkomna dem. Så när Lappo tornade upp föröver var jag åter nöjd att ha valt denna lugna och vackra plats att tillbringa min vardag. Och en utflykt som dagens piggar upp som en frisk vind från havet.

Underhållning av olika slag

Är lite nöjd med att man i hemmaknutarna kan gå och lyssna på Fred, vad det låter på bloggen vid det laget antagligen rätt trött, men ändå, fundera kring "Humor är inte roligt" på seminariedagen En vind från havet. Det blir alltså en liten halvdagsutflykt inåt socknen för mig imorgon. Och mor min har vänligheten att låta sig underhållas av barnen under tiden.

På tal om underhållas av barnen. Han äldsta vidhöll igår i hällande regn att vi skulle ut och cykla som jag lovat, så, det var vackert att ikläda sig regnställ, ikläda minstingen detsamma, (tack och lov var han mellersta hos farmor annars hade cykelturen tagit lite längre...) och ge sig ut. Erkänner att det var en del mutter mutter de första kilometrarna, men sen var det ju nästan lite mysigt!!! Han äldsta var strålande glad, och tyckte att det var den bästa cykeltur han varit på. Men ni ska veta att det var gott med varm kakao när vi kom hem igen!

Vila

Pyyyyssssssssss, luften går sakta men säkert ur. Ty på en som inte är van sätter 14 dagar i streck, 12 timmar om dagen i ett kök sina spår. Vill genast påpeka att utan glada, nöjda gäster hade det aldrig gått. De första dagarna efter en dylik köksinsats går livet fortsättningsvis i 120, och jag känner mig lite som jag landat på en främmande planet (mitt eget kök!?). Är nu i det stadiet då det inte riktigt känns tillåtet att sitta på sandlådskanten med minstingen, eller ta en cykeltur med hela klanen. Mötte en byssbo idag då minstingen och jag i hans takt promenerade till butiken, och hon sade med mycket talande min att "i såndär snigelfart är vi inte vana att se dig". Men det är en del av poängen med detta företagande. Jobbar man så jobbar man ordentligt, sen vilar man. Och då tänkte jag börja följa er andra härute småningom igen (tack Päivi för kommentaren!)

Så, höstlunken ska småningom infinna sig. Guuben har börjat jobba och åker hemifrån på söndagkvällar för att återvända på torsdagkvällar. Barnen är i skola och dagis och minstingen ska få börja park en par dagar i veckan. Päivi sade att de i sitt nya liv, paus i skärgården, gick in i det nya stadiet att hitta kamrater till barnen när "sommarbarnen" åkt. Här har vi också färre barn på vintrarna, men då är barnen helt enkelt mera med i de vuxnas vardag. Han mellersta är t.ex. men farmor och farfar i salladsåkern. Bära ut lådor till de rätta possitionerna är perfekt syssla för en som snart fyller 5!

Naturen tänker småningom förbereda sig för en viloperiod, och jag gör väl likaledes. Att följa årets växlingar är något jag uppskattar storligen. Många lever i 120 under 335 dagar om året, och ska hinna återhämta sig och umgås och renovera och allt annat under sina 30 dagar semester. Jag har ,lite överdrivet sagt, gjort tvärt om. Brukar säga "som i det gamla bondesammhället; när det var för mörkt att arbeta, så vilade man"

Det finns sådana som inte vilat; medan jag stått i köket har huset fått panel!

En hälsning i förbifarten från köket på Klockkulla där jag varit stadigt förankrad snart en vecka. Soppa på grönkål och rödbetsblast varvas med kokta rödbetor med mögelostsås och däremellan lite linsgryta. Gästerna trivs i lugnet, och varvar utevistelse med läsning, målning och yoga. Våra yngre barnen är hos mormor, och han äldsta dyker upp nångång emellanåt i köket och får lite mat. Drygt en vecka till bor jag i köket, men på måndag byter jag menytyp, då geologer åtföljda av en lägerskola gästar oss. Få se om jag kommer ihåg hur man gör en köttgryta...

En stor dag

"Pappa, släpp inga" hördes upprepade gånger påväg ner till restaurangen när han mellersta skulle ta sig dit på cykeln som inte längre har stödhjul. Far i huset höll plikttroget i nacken på skjortan då den vingliga färden de 500 metrarna till resturangen började. Undan för undan fick cykeln bättre fart, och eftersom löpning inte hör till faderns fritidssysselsättningar, kom sällskapet småningom till det stadiet då far blev på efterkälken och han mellersta cyklade iväg. Cyklade iväg! På två hjul! Stoltheten i allas våra ögon kände inga gränser. Tänk att man mitt i allt kan cykla.

Vad händr med vädret???

Hösten kom hastigt. Eller åtminstone höstvädret känns det som. Grått, kallt och blåsigt. Några fjuttiga vattendroppar har det kommit, men eftersom dessa var de första på säkert en och en halv månad yr nu gula björklöv runt i luften och landar på den bruna mark som varit gräsmatta. Höstvädret hade gärna fått dröja ett tag till. Vi har ännu semestergäster på Pellas, och till helgen kommer yoga-folket tillbaka för 2 x 4,5 dag. Så vi hoppas det hinner ändra.

Lycka är -

- bland annat -

att en lagon tidig morgon, i ljumma sommarvindar cykla till Pellas med frukostkorg åt gästerna.

(bilden visar "påköpethuset" vårat)

Med värme i hjärtat tänker jag på de gäster som återvänder år efter år efter år till Pellas, "Sommarstället som inte kräver underhåll". Fast de inte har släktanknytning hit, har de skapat sina egna band, kan ön och dess innevånare lika bra som vi och "håller koll på oss" året runt. Det känns onekligen tomt dagen efter de åkt.

Datorn bortprioriterad!

Det är nåt med datorna nu, det lockar inte riktigt att sitta inne och läsa eller skriva! Gästerna trivs på gården, ligger i de nya solstolarna och läser, eller spelar krocket med sina barn. Mete vid färjan ger ibland några små abborrar. Fast man "inte gör nåt" bara rusar dagarna iväg (och ändå heter det ju att dagarna är längst på sommaren (fast det var ju runt midsommar!)).Men mitt i allt fick jag en utmärkelse av Päivi och den tackar jag för, men skickar i detta skede den inte vidare då jag inte prioriterat att läsa bloggar just nu. Väntar bara hösten kommer, då följer jag er igen!

Ombyte förnöjer

Har tillbringat två dagar i en skyliftkorg med en kraftig målarpensel i handen och nu är gaveln på "Nordmans lädon" som ny. Idag tog guuben över med vitfärgen. Och båda gladdes vi i tur och ordning över att göra något annat än det vi brukar.

På Lappo stundar livliga dagar. Den årligen återkommande Lappofesten går av stapeln imorgon. Båtburna brukar dock dyka upp i kväll redan och "träna" lite... Imorgon har vi på dagen bl.a musikunderhållning av olika sorter i hamnen, och på kvällen revyaktigt program och efterföljande dans på Klockkulla. Det brukar vara en mycket trevlig tillställning för alla åldrar.

På måndag bär det av till Vasa på tre dagars semester! Mitt i högsäsong kan ni tänka, men hela Pellashuset är uthyrt på vecka, så svärfar får sköta om övernattningsstugorna medan vi går på bostadsmässa eller äter gott på nån sommarkrog!

Lugnet efter stormen

Enligt gammal tradition bjuder byggherren på taklagsöl då taket är vattentätt. Vidare säger traditionen att om så inte sker pryder byggarbetarna taknocken med granruskor som bevis på byggherrens snålhet. Eftersom vi omger oss med "byggarbetare" som håller hårt på traditioner vågade vi inte utsätta oss för detta, utan höll första kalaset i huset igår. Idag är det lite lugnare.

I fredags hade jag förmånen att bli bjuden till middag med bara mödrar. Det var en ny upplevelse att sitta bara kvinnor, på Lappo, i lugn och ro och äta gott och ha trevligt.

Det låter antagligen bakvänt, men trots att det är mitt i högsäsong har jag nu lite lugnare vad beträffar arbetsinsatserna på Pellas. Detta beror på att våra gäster just nu är semestrande veckogäster, så i huset krävs bara stor arbetsinsats på lördagar då gästerna byter. Nu har jag alltså möjlighet att umgås med barnen.

Åter i vardagen

Titta vad som hänt medan jag stått i köket på Klockkulla!!! Vi har äntligen ett vattentätt tak. Lugn, det ska inte bli grönt, det är bara nån "konstig" takfilt (jag trodde all sån var svart!). De tegelröda teglena borde någon komma sig för att beställa...

En "normal" sommarvardag (hela veckan) är åter här. Byte i halva Pellas idag innebär en del städning. Men nu är det avklarat för idag, och en del av de nya gästerna väntas med färjan kl 15.30. Ikväll skall jag första gången på 10 dagar laga mat hemma, får se om jag vet hur det går till, och om det finns nåt i kylskåpet.

Säg aldrig aldrig

Hade någon sagt åt mig för fem år sedan när jag låg på knäna under ett skrivbord och meckade på datorerna att jag år 2008 skulle stå i ett kök nio dagar i streck och laga mat åt 15-20 personer hade jag blivit allvarligt oroad för deras mentala hälsa. Inte heller hade jag vid 16 års ålder kunnat tro att jag någonsin skulle bo i skärgården igen. Men, när man stannar upp och lyssnar på vad man *egentligen* vill kan livet ta underliga vägar. Fast det känns onekligen lite skakigt i början. Nu har jag börjat vänja mig vid att inte alltid veta vart livet leder mig.

Hanterade häromdagen bytesdag med nöjda yogare som åkte, och nya ivriga som beblandade sig med de som stannade kvar en omgång till. Fick känslan av "bytesdag på hotell i södern" när man sitter och väntar på flygbussen och det är trångt i aulan med alla människor och packning, fast denhär gången var det jag som var städpersonalen... Svärmor var dagen till ära i köket och tillredde världens godaste fisksoppa, och mor min var med mig i städbranschen. Guubens kusin fick rycka in som sällskap till han yngsta. Fast man på morgonen inte kunde förstå hur allt skulle klaffa stod vi kl 14.30 och konstaterade att de gamla var mätta påväg hem, och de nya installerade i sina lägenheter, även de med mat i magen.

Nu är vi på dag 7. Det har hänt att jag kommit till Klockkulla kl 16 och tittat in i kylrummet och undrat vad de 20 ska få till middag idag, men på något konstigt sätt har det alltid stått mat på bordet kl. 18. Idag vet jag dock att det blir quinoa med lins- och surkålslåda. En av gästerna berättade att hon tidigare sagt att hon aldrig i livet skulle äta surkål, men numer faktiskt till och med kan tänka sig att köpa hem. Man ska aldrig säga aldrig.

Hälsningar från köket på Klockkulla.

16 yogautövare behöver tre gånger dagligen påfyllning i energiförråden, och detta försöker jag med ekologisk, vegetarisk mat tillgodose. Gänget kom igår, och stannar till lördag då 10 åker, och 14 nya kommer för följande 4,5-dagars kurs. Av våra gäster just nu är hälften "gamla bekanta", d.v.s. de deltog även i fjolårets evenemang. De börjar dagen med en timme yoga och ägnar sedan dagen helt som de själva önskar; promenerar, läser, vilar, cyklar, pratar eller går på behandlingar (passar själv på att få hjälp med en krånglande rygg nu när det så passligt finns folk på land!), med avbrott för lunch. Före middagen ägnas ytterligare två timmar till yoga. Allt går på finska, så jag får välbehövlig träning. Är det någon som är intresserad av dylika dagar finns ännu någon plats på kursen som går 13-17/8. Själv hoppas jag kunna delta på en helgkurs som ska gå av stapeln 17-19/10 då yoga-lärarn kommer tillbaka och även har kock med sig. Det är i och för sig lite "spännande " att yoga på finska, jag får tjuvkika lite på hur de andra bär sig åt då hon ger intruktionerna, för jag har inte riktigt koll på alla kroppsdelar på finska. Igår fick jag dock lära mig en ny del, ranka, som är ryggrad. Ordet kommer jag knappast att glömma för jag reagerade på att det endast skiljer ett K från rankka som är hård! Finskan är ibland ett lustigt språk. Brukar även i språkdiskussioner dra upp finska böjningen på svenska ordet rå, där grundformen heter raaka, och böjningen blir raa'an. Jag är inte helt överens med att man ska få lägga tre A efter varann...
Råriset och kokosgrytan kallar.

Kaos i butiken som flyttat till nya lokaler. Det lär ta ett tag innan alla grejer hittar sin plats. Även utbudet är just nu lite "svajigt" eftersom nya föreståndarn inte vet hur säsongen påverkar åtgången.


Midsommarafton avlöpte planenligt. Vi hade en trevlig middag med sång, och midsommarstången blev vacker. I år var jag för första gången på fyra år upp till midsommarberget, guuben stannade hemma med han minsta. Han mellersta orkade otippat hela kvällen.

Hade i våras glädjande nyheter om en trebarnsfamiljs inflyttning till Asterholma. Tack och lov. Men säg den glädje som varar för evigt, för nu har nyheten om en trebarnsfamiljs utflyttning från Lappo nått mina öron. Summan av barn i skolan alltså oförändrad, endast fördelningen mellan könen ändrar. Han äldsta är förstås ledsen, mistar sin klasskamrat. Han mellersta hanterar situationen genom att säga "jag vill inte leka med M, för han ska flytta till stan i höst". Själv är jag bara mycket besviken, men hoppas de får det liv de söker.

Lägesrapport

Runtom råder full aktivitet, mycket ska enligt tradition hinnas med innan midsommar. Själv är jag inte fullt så "drabbad" av detta, utan gissar att midsommar både kommer att komma och gå utan att jag "fått allt gjort" hemma. Tillbringar rätt mycket tid på Pellas. Denna vecka har varit lite av en "Ålandsvecka", vi har haft två olika grupper från fasta Åland här och det hör lite till ovanligheterna, så jag är mycket glad åt deras visiter. Imorgon börjar midsommargästerna anlända. Flera vänfamiljer har i år igen hyrt hela huset för att kunna fira midsommar tillsammans, önskar dem en glädjefylld sådan. Som Lappobo firar man genom att tillsammans med övriga byssbor äta gemensam middag med mycket sång på lokalen, Klockkulla, vid 17-tiden. Runt 20 börjar vi laga björkkransar (karlgöra) och asplövsband (syssla för gamla, kvinnor och barn) att pryda stången med, och detta brukar bli klart så att stångresningen blir vid 23-tiden. Vi har nog ännu detta år en eller en par som inte kommer att orka ända till finalen, med de växer väl till sig till ett annat år. Trevlig midsommar!

Givande helg

Han äldsta var ut och seglade igår. Trots att vädret inte var det bästa, och de fläckvis fick ro, verkade han nöjd då han kom hem. Båten de seglade var Cajsa, en storbåt byggd efter modell från förr. Denna båt byggdes då jag var ung, så åsynen av den väcker vackra minnen, och jag låter antagligen som de riktigt gamla då jag med skräckblandad förtjusning säger "Jag kommer ihåg när det var sånt väder att vi seglade in vatten i henne på Sottungfjärden".

Pellas har under helgen inhyst seminariefolk med temat mineraler. Brändö har en speciell geologi med ovanligt många olika bergarter och -åldrar i dager, och detta beskådades igår. Själv har jag tillbringat helgen i köket, med en diskmaskin som inte fungerade. Ber att få meddela att det finns saker jag tycker är roligare än handdiskning för 25 personer i tre dagar. Till exempel att se alla de, trots vädret, glada gästerna! Spisen funkade ju iallafall, och idag ska jag avsluta helgen med att delta i en introduktion i målning med äggtempera och jordpigment.

Min dag i bilder

Kompenserar idag att jag inte fick upp nån bild igår... Inleder med status på vårt hus, och fortsätter med bilder från min dag på Pellas.

Hej i förbifarten

Sprang ifrån kameran, så det blev inga bilder idag på "husskal med takstolar", men det är iallafall status just nu när regnskurar lite håller gubbsen tillbaka. Själv har jag tillbringat dagen i Åbo och skaffat råvaror inför matlagning till det seminarium som ska hållas hos oss i helgen, huset fullt. Tack och lov är även mor min här och sköter markservicen för vår familj, så jag kunde komma direkt från Åbo till dukat bord, och sedan bara springa ifrån disken för att möta mjölkbilen och få mera varor levererade. En stunds kontorssysslor är avklarade och nu far jag och tar emot gäster.

Det gick!

Den blomstertid nu kommer

Sommarlov, gissa om barnen är glada! Igår såd det såhär ut i Lappo skola, idag har vi varit i kyrkan i Brändö. Därefter säger traditionen att lunchhamburgare ska avnjutas på anrika Brändö baren. Det smakade bra. Åter hemma kom kubbspel genast igång.

Vi lite äldre ägnar oss åt andra saker idag. Det verkade gå att lyfta mellanbjälklag iallafall med grävskopa! Då återstår bara frågan, funkar det även med gavelspetsarna... Ber att få återkomma med svaret en annan dag, kanske rentav imorgon!

Hoppsan!

Vi har blivit med barnflicka! Hur det gick till?!? Ja, jag träffade kusinmin från grannbyn och ställde de obligatoriska frågorna om hälsa och sysselsättning. Svaret på fråga två var att hon inte hade fått jobb denna sommar. "Nåmen, då kan ju jag ringa då när det kör ihop sig för oss" tyckte jag. "Visst" sade hon. Råkade dagen efter på mor hennes och fick höra att detta uttalande fallit i god jord, och att hon tyckte det skulle vara riktigt roligt att komma och vara med pojkarna. Så vid närmare eftertanke kände jag att jag antagligen skulle få något vilt i blicken endel veckor här under sommaren när jag tittade på bokningsläget och beslöt raskt att "Så får det bli"! Så nu lever jag i lyxtillvaron att jag pysslar med mitt med barnen runt fötterna, och när det blir ohållbart att ha dem där ropar jag bara "Becka?!" och så löser det sig.

I slutet på Dagen D...

Våning 1 på plats. Och tänk att bitarna passade! Någonstans hade de väl varit tvingade att såga 3 mm, men det må väl vara förlåtet!? Då väntar vi som sagt på teleskoplastartid för mellanbjälklag och våning2. Och så var det ju detdär med att "arbetet inkräktar på fritiden" för guuben, imorgonkväll åker han en par dagar till stan. Hoppas på stordåd i helgen.

Dagen D

Äntligen!

Plan A var att snabbt resa elementen med hjälp av teleskoplastarn som bor i byn. Detta lät sig icke göras eftersom lastarns chaufför har bråda dagar. Plan B utarbetades, och genomförs; sakta mak lyfts ett element i taget med hjälp av egen grävskopa på plats. Då mellanbjälklagselementen ska på plats, samt gavelspetsar och takstolar tros dock icke grävskopshöjden räcka, så då får vi försiktigt undra om inte teleskoplastarägarn kunde tänka sig tillbringa en avkopplande kväll i sin maskin...

Ur led är tiden!

I min aalnacka står 31 maj, och syrenerna blommar!!! Det sades att man midsommarnatten ska plocka sju sorters blomster och lägga under kudden för att drömma om sin tillkommande, men det blir nog ingen lätt uppgift i år, allt kommer att vara utblommat. Fast å andra sidan börjar det väl bli en förlegad tradition, dels för att de gärdesgårdar man förväntas hoppa över mellan varje blomsort börjar lysa med sin frånvaro, dels för de allt mer utbredda allergierna (han äldsta kämpar tappert nu mot timotejen).

Guuben kom hem för sommarlov igår, antligen. Fast ett litet avbrott blir det inkommande vecka då han förväntas närvara en par dagar på läsårsutvärdering. Ställer mig frågan varför inte den kunde hållits en par kvällar innan läsårsavslutningen?!?

Spännande tider stundar. Gavelspetsarna som är onödigt obekväma att klä på när de är på plats får sin klädsel. Ser fram emot att få visa er bilder på de första väggarna på Huset i upprät position...

En dag jag önskar mina gäster

Den idylliska tillvaro jag önskar alla våra gäster har jag själv idag fått uppleva. Efter några hektiska dagar tillbringade jag i lugnets tecken förmiddagen tillsammans med minstingen. Satt med en kopp grönt te på trappan och bläddrade i en hög inredningstidningar (dylika finns det gott om i min värld just nu...) medan han tossade på för sig själv, bar på en boll och körde med bilar i sandlådan. Vi åt lite plock till lunch, och tog sedan en promenad ner till hamnen för efterrätt. (Flitens lampa lyser i bankhuset där de håller på bygger affärssidan. Inflyttningen beräknad till 8 juni. ) Vid dethär laget hade dock minstingen arbetat klart för förmiddagspasset, och passade på att ta sig en lur. Jag passade på att få lite kontorstid innan det var dags för han mellerstas sommarfest på dagis. Inför föräldrar, syskon och far-/morföräldrar ställde 5 tappra unga män upp och framförde en rad mer och mindre trevliga barnsånger. Till de sistnämnda hör enligt mig "Bä bä vita lamm gick på restaurang", men den frambringar av någon anledning i de yngres skara den största munterheten... Efter framträdandet gällde tio minuters tagare där alla barn och föräldrar deltog, och där undertecknad kunde konstatera att det finns en del att önska av konditionen. Kaffe och saft och kaka avrundade en stunds trevlig samvaro. Han mellersta fick sen sin "önskemat" som idag var "fiskpinnedubbelmacka". Middagen som ofta hos oss kan upplevas smått kaotisk avlöpte nästan i lugnets tecken, så energi fanns kvar till en liten kvällspromenad ("maaaja säger minstingen när vi ska promenera). Te och rabarberpaj hos svärföräldrarna får så avrunda en mycket trevlig dag med vackert väder, glada barn och frihet att göra vad som faller en inpå en liten ö i skärgården.

Tiden rusar

Ännu en erfarenhet rikare. Som barnen på julafton gick guuben i fredags med tindrande ögon runt på Barkarby flygplats där de riggat upp Maskin-expo, för mig till synes oändligt med stora och små grävskopor, skyliftar, kranar, dumprar, markvibratorer och jag vet inte allt vad det heter. "Varför gör han så, vill han visa hur duktig han är" undrade jag misstänksamt då en yngling stod med joystick på magen och fjärrstyrde en grävskopa med specialaggregat med vilket han bredde smörgåsar, skivade korv och öppnade läskflaskor (det låter inte klokt, men jag kan berätta att det såg inte heller klokt ut!!!) "Nä, han visar precisionen på hydraulaggregatet" var svaret. JaHap, där fick man alltså bevisat hur lite man förstår. Nåja, måste tillstå att allt inte var helt obegripligt, och att råka på en som verkar kunna konsten att anlägga effektiv jordvärme var inte helt fel. Och vad gör man inte för några timmar på Quality Outlet som av en händelse råååkade ligga bredvid...

Under veckan som gått har vår gästande fotograf fått smaka på några typiska Åländska smaker i form av svartbröd och Ålands pannkaka. Dessa passade rätt bra även i hennes mun. Däremot gick inte riktigt de nya smakupplevelserna salmiaks och Kalles kaviar hem... Under en promenad på väg till portättering av allert 84-årig arbetsivrig kvinna pekade jag på de röda båthusen och sade att det är den vanliga bilden av Åland, men fick till svar att "det är inte den jag söker". Det gjorde däremot de fyra cyklande engelska journalister som hade vänligheten att gästa oss denna helg.

Inkommande vecka väntar catering, fiskegrupper och kaffe&pannkaksserveing till bussgrupp. Han mellersta ska ha sommarfest på dagis. Jag rusar vidare. Ha det!

En ny dag, tack och lov.

Sådärja. Idag känns läget lite mer under kontroll. Det blev en låååång arbetsdag igår men Pellas lägenheter och stugor blev städade och kontorshögen krympte medan guuben föräldrar "var i underhållningsbranschen". Att vara i underhållningsbranschen är liksom en heltidssyssla när man har att göra med minstingen vår, en snabb kille som har mycket ogjort. Ni visste väl att alla sorters telefoner ska vara i toalettstolen (han börjar bli dyr i drift!) och golvet ska tvättas med kaffe!?? Just nu är det "lugnet före stormen", han tar sin dagslur för att orka i 120 igen resten av dagen.

Mor min kommer ikväll för att vara med barnen. Jag åker med guuben till stan en sväng. Under min bortavistelse anländer en skolklass till Pellas, men lärarn har varit här förut, så vi gör ett specialarrangemang så de får stiga på och känna sig som hemma tills jag kommer hem igen, två timmar efter dem.

Vi har förresten en gäst med lite speciell avsikt med sin resa; Debbi Huysmans, fotograf från Belgien som kom hit för att under två och en halv vecka följa "innocent life in beautiful nature", ska bli spännande att se vad hon hittar! Här iallafall en bild hon tagit i "mellanlandningen" under sitt livs första båttur.

Säsongen

Då var vi i den igen, "säsongen". Det som i vintras kändes som en helt vanlig vardag känns idag fjärran. Nu känns det som vi då gick i en behaglig lunk och betade av göromål efter göromål. Idag försöker jag få städning på Pellas, bokningar, offerträknande och kontorsgöromålen som fakturering, räkningsbetalning och nån enstaka momsredovisning inpassad mellan barnens önskan om uppmärksamhet och mottagande av gäster. Och så skulle jag också vilja sitta och läsa era bloggar, och i lugn och ro skriva min och visa vackra bilder, men det blir en annan dag. Guuben konstaterade förra helgen; Va!?!? Sitter vi stilla, bredvid varann, samtidigt i soffan??!?? Känns som vi kommer få liknanade helg även denna. Men er önskar jag Trevlig helg, och njut av varann!

Morsdag

Den gamla versen poppar upp ur djupt minne;
Sol ute
sol inne
sol i hjärta
sol i sinne.

Han mellersta kom i veckan och sade att jag inte skulle få hitta morsdagspresenten han gömt under soffan. Jag har inte hittat den på flera dagar, fast guuben damsög därunder igår och lyfte upp den på soffan så jag fick "ohitta" den igen. I morse kom han mellersta och frågade viskande "Är det morsdag idag?", och rusade vid jakande svar glädjestrålande till vardagsrummet och hämtade presenten. Han hade ritat på en tygkasse åt mig, så nu har jag att gå och handla med. Han äldsta hade skickat in morsdags-sms till ena lokalbladet, så jag fick hälsning igår redan, och idag överräckte han en egenhändigt tryckt disktrasa. Tror dock inte jag kommer att nennas använda den... I samlad trupp kom sedan alla fyra pojkar släpande på ytterligare en present, en energisparare sa guuben och syftade på blogg per den 4 maj; en motordriven häcksax som han med glädje får låna nästa år då häckarna åter behöver ansas. Fick som extra guldkant äta frukost på guubens plats idag, d.v.s. inte bredvid barnstolen. Lyx!

Idag är familjens alla mammorna är samlade här. Dagen kommer vi antagligen att tillbringa vid "extrahuset" (som kom på köpet då vi köpte tomten bredvid tomten där vi bygger) och försöka få det i slage skick så att mor och far kan sova där nångång i sommar så de kan stanna längre för att hjälpa till på bygget och se efter barnbarn. Gillar känslan i det gamla huset med högt i tak och naturen så inpå. Gissar att det blir som tidigare år, att lägenheten mest fungerar som ett förråd som vi sover i, så huset får fungera som vår "stuga" då temperaturen i lägenheten närmar sig 38 grader...

Vet dock ett gäng som inte är fullt så imponerade över finvädret; De 8 fiskarna (de ovanför vattenytan) som är på Pellas. Det underbara solskenet lockar nog gäddorna till slöa, aptitlösa solbad i vassvikarna, för på fiskarnas lockrop med blänkande plåtbitar går de inte!

Skolresa

Förra veckan hade jag förmånen att få följa med sonen på skolresa. Måndag morgon kl 06.45 packade vi in hela skolan och lärarn i två personbilar och styrde kosan mot Åbo. Jag är rätt van Åboresenär, men de två dagar som följde visade upp en helt ny sida av Åbo. Dels brukar jag på mina utflykter oftast fara själv, och dels hinner jag aldrig vara kulturell!!! Men som sagt, denna gång var det annorlunda, och jag fick två dagar fyllda av nya upplevelser. Vi bekantade oss med Åbo domkyrka, åt på vikingarestaurang Harald och simmade på Caribia spa. Övernattningen på Birgittinerkloster var mycket annorlunda, och gav barnen ett nytt perspektiv, speciellt som vi deltog i en av deras 12 dagliga vesper. Följande dag bjöd på Åbo slott samt en liten shoppingrunda där 3/5 av skolan skulle ha nya springskor... På bilden ser ni 4/5 av skolan i väntan på att bil nr2 skulle anlända till slottet.

Ljuvliga dagar!

Igår gick jag på grund av (tack vare?) vädret i kontorsstrejk! Gick istället småleende med sekatören i högsta hugg lös på svartavinbärsbuskarna vid huset vi köpte för att få en dräglig tomt att bygga på. Guuben ansade häcken med motorsåg. Vilken befrielse, denna har nämligen långa tider fungerat som energitjuv p.g.a sin fulhet. Dagen fick en perfekt avrundning då minstingen och jag följde med guuben på bygginspektionsuppdrag, årets första båttur, dagen till ära på spegelblankt vatten med delikatesserna flygande runt båten. Eftersom vi numer är med i EU, måste de tyvärr flyga vidare, men jag kommer ihåg hur gott det smakade!
Och skönhetsupplevelsen kan de *inte* ta ifrån oss!