måndag 11 augusti 2008
En stor dag
"Pappa, släpp inga" hördes upprepade gånger påväg ner till restaurangen när han mellersta skulle ta sig dit på cykeln som inte längre har stödhjul. Far i huset höll plikttroget i nacken på skjortan då den vingliga färden de 500 metrarna till resturangen började. Undan för undan fick cykeln bättre fart, och eftersom löpning inte hör till faderns fritidssysselsättningar, kom sällskapet småningom till det stadiet då far blev på efterkälken och han mellersta cyklade iväg. Cyklade iväg! På två hjul! Stoltheten i allas våra ögon kände inga gränser. Tänk att man mitt i allt kan cykla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
För en liten stund tänkte jag ... Åhhhh va härligt det vore att bo på Lappo - ingen annan stans finns så underbara vägar att lära sig cykla som där!!!
Grattis till det stora steget!!!
Våra betongungar ska snart ut i asfaltdjungeln med stödhjulen!!!
Vad duktig mellandåga ni har! Bra mycket enklare med vingliga nybörjarfärder där än i stora staden!
Dotra min cyklade själv till dagis idag. Stolt och glad liten unge, inkluderar ungefär 500 mamma, mamma innan vi var framme...
Ge kramar från gummor A
Inna- För en liten stund... Vad hände sen?!? Välkoman ni bara, här finns plats för er också, och hus har ni ju redan, och du har jobb du kan ta med...
Gummor A- Javisst har vi det bra!Välkommen att dela vårt enkla liv.
Skicka en kommentar