Det händer mycket sällan, men idag har det slagit till; jag känner mig ensam! Guuben är i vanlig ordning i stan på jobb, vi har gäster på Pellas, byn ser ut som vanligt och med de vanliga "veckobyssborna" hemma, gårdagens storm och ösregn har bytts mot strålande sol, livet flyter på som vilken dag som helst, men svärmor och svärfar har givit sig ut på en liten välförtjänt minisemester. Jag får väl göra som i "vem vill bli miljönär?" -Ring en vän (sen när de kommer från jobb).

Har just bokat en liten vårutflykt, lite "ladda batterierna inför sommarsäsongen". Det blir dryga tre dagar i Toscana i mars, men lokalguide och chaufför och boende på vingård. Tror ni vi ser fram emot det...?