En vind från havet

Halv dag på seminariet, nedtecknade tankar.

Leo Löthman, som förövrigt har den vackraste Åländska stämma jag hört, lotsade oss och författarna i temat humor. Uppenbarligen ett begrepp med många ansikten.

Staffan Bruun (har aldrig hört talas om, kanske ett mått på min "kulturellighet"?) inspirerade så jag troligen inom kort kommer att läsa mitt livs första deckare. "Deckare, men det skulle ju handla om humor!??" Bruun försöker kombinera detta, inte det omöjliga att man ska sitta skrattande med kalla kårar längs ryggraden, utan deckare med humor som "pausmusik".

Bruun åtföljdes av Fred Forsell. Endel kallar honom författare, andra journalist. Jag ser honom som "killen i paralellklassen", fast nuförtiden mindre kaxig. Humor är inte alltid roligt hävdar han, och visade på ett mycket roande sätt på den ångestladdade situation då man p.g.a deadline ska krysta ur sig något roligt. Fred driver med sig själv, ibland även rent nedvärderar sig själv, men det är hans styrka. Fortsätter följa honom på bloggen. (Hoppas du hann med färjan Fred, och hejja Frun!)

Seminariet fortsatte, utan mig, med Kristian Grönqvist (åter en par ???) samt avslutningsvis Katarina Mazetti (Tiinas kulturella status: Har sett filmen Grabben i graven bredvid). Pellas fick nya gäster, och någon, denna gång (!) jag, behövde välkomna dem. Så när Lappo tornade upp föröver var jag åter nöjd att ha valt denna lugna och vackra plats att tillbringa min vardag. Och en utflykt som dagens piggar upp som en frisk vind från havet.