Lärande

Tänk vad mycket man hinner lära sig på 1 år och 4 månader, om man är i rätt ålder vill säga... Tänker nu då på minstingen som lärt sig svänga sig, känna igen folk, skratta, gripa efter saker, krypa, klättra, ta saker, gå, förstå en massa och säga viktiga ord som "kaka", "ut" och "mat". Alla gånger mottages det dock inte med lika stor munterhet då han lär sig något nytt. "Riva ut mammas böcker ur bokhyllan" var det första... tätt följt av "Riva ut allt på nedre hyllan i skafferiet" och "töma sopskåpet eller lägga i sånt jag tycker ska vara där" (undrar hur många bilar som i misstag fått följa med ut?). Stor del av vår dag går alltså åt att jaga varann mellan dessa punkter, för än så länge är det bara ett konservburksskåp som går att "låsa" med ett bälte genom handtagen samt besticklådorna med en avbruten skidstav. Alla stolar ligger omkull och alla lätta pallar är undangömda, för annars klättrar han dit han behöver för att få tag på nån bra grej. I morse lärde han sig öppna ugnsluckan, och det är var ju bra tyckte han, för då kan man ju klättra upp på den och nå allt på spisen. Jag hämtade genast kroken man fäster på spisskyddet och hakar under ugnsluckshandtaget så han inte skulle få upp luckan (det funkade ett tag på han mellersta), men minstinen tittade bara på mig, vek upp kroken och öppnade luckan, "tror du ja är dum eller?" verkade han tänka. Så nu sitter alltså vår ugnslucka fastknuten i spisskyddet. Småbarnsfamiljens vardag och söndag, var du än bor gissar jag. (Notera att medan jag skrivit detta har mormor "hållit vakt", så han har inte varit utsatt för livsfara!) (Notera 2: Tillika är man ju mäkta stolt, tänk vad han kan! Men nog ska det ju bli skönt när även förståndet växer...)