Kvällspromenader

Nu när guuben är hemma på lov passar jag på att gå ut och svänga ordentligt med armarna. Försöker för att förbättra flåset hålla ordentlig fart. Jag brukar säga att här är mycket lite som distraherar, men råkade under gårdagens promenad ut för ett undantag som gjorde att det var mycket svårt att hålla tempot. Mörkret hade gjort sitt inbrott, men jag gav mig ändå ut dit vägbelysningen inte når, fullmånen lyste upp min väg. På sista vägbanken ut till Killingskär måste jag stanna av och bränna in bilden i minnet, så otroligt vackert det kan vara med månblänk i spegelblank blåis! I öronen där jag tidigare hört fraset av utekläder sjöng nu tystnaden. Inte en susning! Stod en lång stund och njöt, det här måste vara meditation! Fullföljde rundan och återvände med frid i sinnet hem där jag välkomnades av minstingen som kom springande mot mig med leende upp till öronen och armarna uppsträckta. Det finns olika sorters lycka.