Han mellersta vaknade igår, alltdeles för tidigt, då jag höll på rustade mig iväg till Havet kallar-mässan. Han steg upp och åt frukost med mig. När han fyllt en sked från sin flingtallrik ropar han mitt i allt glädjestrålande "Titta mamma, en blomma!" Flingorna i skeden hade inför hans ögon format sig till en detta. Hela jag blev glad, kände igen känslan då man ser skönhet i det lilla, det enkla. Hoppas han får behålla förmågan att se vardagens små glädjeämnen.
För andra är lycka att äntligen få känna den blöta sanden mellan sina fingrar...
Beträffande mässan var det en intensiv men givande dag. Det är alltid spännande att möta potentiella gäster öga mot öga, alltid glädjande då folk intresserar sig för de trakter man valt att leva sitt liv i. I Åbo går det mesta på finska, så jag lovar att jag somnade gott hemma efter en hel dag på finska för Ålands skärgård!
1 kommentar:
Att se glädje i det lilla försöker jag varje dag.
Lycka när det är som bäst.
Skicka en kommentar