Päivi undrade häromsistens om nån i vår familj fiskar (som hobby). guuben min och jag är inte så ivriga att fara ut och fiska, har en mängd dåliga bortförklaringar; hinner inte, för dålig fångst, en massa simpor osv. Konstigt nog tycker vi det är väldigt roligt sen när vi en gång kommer oss iväg... Han äldsta far också gärna och kastar (drag) om han får nån med sig. Far min däremot kan alltid komma på en anledning att lägga ut nät; "Det sku va gott med abborkok", "det smakar bra med gravad sik på smörgåsen", "nu är det öppet vatten", "nu blåser det inte så hårt", "dom har lovat vackert väder" "nu har isen lagt i en vik att jag får ut näten under isen", "jag hörde att de fått bra med fisk i Åva" är några av argumenten. Men sen kan ju jag ärligt erkänna att jag har en par meningar som även brukar understöda hans fiskarintesse: "Nästa gång du far ut så tar vi gärna några sik om du får" eller "det kommer en grupp i nästa vecka som jag gärna skulle röka sik åt om du vill fara ut och prova hitta dom".

Om inte annat, så en gång i året brukar vi dock själva försöka komma oss för att fara ut och rycka strömming. Hur kul som helst, och gott när den väl är gälad och stekt, serverad med potatismos och lingon. För äter fisk gör vi gärna, bara nån ser till att vi får det ;o)

"Granen står så grön och grann i stugan, trallallaaa" och "julen varar väl till påska" och jag vet inte allt vilka slagdängor jag tog till för att slippa kasta ut julgranen. Å ena sidan får man ju en himla massa extra kvadratmeter i lägenheten igen när man äntligen får ut den, men å andra sidan så blir det så rysligt mörkt inomhus när juleljusen åker ut. Men nu är det gjort. Julgranen är ute och adventsstakarna släkta. Krampaktigt håller jag dock kvar granens ljusslinga, lade den i en liten hög på bänken i hörnet där julgranen stått.

Bokföringen har jag också lite dragit mig för. Men jag är tacksam för att jag har ett företag att göra bokföring för, och att jag kan göra den själv, eftersom jag då har betydligt bättre koll siffrorna, skulle nämligen inte förstå nåt om någon bara kom och satte bokslutet i handen på mig! Allt är inhackat, allt är konterat, utom de sista momenten där året ska knytas ihop, guube kom hem och hjälp mig!

Under min dagstur till stan igår täcktes vår by åter av snö, till endel barns stora förtjusning. Som med allt annat har även snöfallet en baksida; de barn som funnit glädjen i att skrinna på det tillfrusna bevattningskärret, "Källmåsan", får nu skotta ett tag innan de kan skrinna. Fast å andra sidan, när de väl skottat har de en ljuvligt vacker utevistelse i strålande sol framför sig.

Minstingen var med och skrinna för en par dagar sen, innan snön kom. Tjejerna i byn hjälpte honom ta sig fram på sina skrinnskor. Han orkade inte så länge, men trivdes den stund det varade.

Gårdagens staasresa föranleddes av kiropraktorbesök. Medger att det känns lite omständigt att åka till stan en hel dag för en halv timmes behandling, men det är dethär myntets baksida. Jag klarar av att ta det omak en behandlingsserie skapar när jag i vardagen får leva det liv jag önskar. Mina tankar kretsar för övrigt mycket kring valen i livet just nu, troligen p.g.a att jag läser boken Lev enklare av Giséla Linde. Allt man tror att man "måste" göra bör få en att fundera över "måste för vem?" Man "måste" inte jobba hur mycket som helst för att ha råd med allt möjligt, det är ett val, en prioritering man gjort. Ofta leder dock inte jakten på saker och upplevelser till den lycka man jagar. Att välja bort något hade kanske istället gjort det. Att välja bort en timme jobb om dagen, d.v.s. kanske välja bort t.ex. en ny jacka (till), för att inte vara fullt så trött då man umgås med barnen, det kanske hade gett mer tillfredställelse. Kom igår på mig själv att köpa min månadsransom inredningstidningar. Det var väl i och för sig inget konstigt i det, om det inte varit för att jag som sagt läser Lindes bok och hon där konstaterat att inredningstidningarna till största delen är reklambroschyrer där någon vill få oss att konsumera mera... Eftersom jag jobbar på att minska min konsumtion ska jag alltså härmed drastiskt minska min månadsranson och gör därmed "två flugor på smällen"; dels minskar jag min (tidnings)konsumtion, dels frestas jag inte att köpa allt de i tidningarna försöker fresta mig till! Nu blir det bibliotek istället!

Efter 21 dagar lär man ska ha fått in en ny vana. Hoppas det fungerar på mina "rädda ryggen"-övningar. Hoppas jag lyckas göra dem 21 dagar i streck... Men det är något speciellt med en mamma på golvet verkar det. Lägger jag mig för att göra "plankan" kan du vara säker på att jag får barlast! Och det går inte att göra den i smyg heller, för fast jag är i ett annat rum känner minstingen på sig att något är i görningen och kommer sättandes.

Idag gick han ut lite före mig när det var dags för en liten lur. När jag kom ut fann jag detta


Han fick tydligen smak på livet glädjeämnen då vi hade snö, och lät sig nu inte stoppas av att snön hade försvunnit. Tänk så instängda i våra tankebanor vi vuxna är, det går ju faktiskt att åka på mossa och is också!

När man börjar ny kontomapp är verkligen det nya året igång! Och när årets första gäster är på ingående nästa vecka blir man påmind om att det inte är länge innan säsongen är igång på riktigt. Det borde även betyda att den årliga storstädningen på Pellas när "allt" ska göras på samma gång inte ska vara så långt borta... Lovade mig själv att inte låta en säsong till gå med ryggsviterna efter minstingen, och har nu en par gånger, senast igår, varit till stan till kotknackare som fått det att "rassla" rejält i ryggen på precis rätt ställen. "Din rygg är lite irriterad" uttrycker han det milt. I stan noterade jag att det var REA och fick den gamla invanda känslan av förväntan. Gick in i en av bodarna, men fann mig själv ståendes mitt på golvet konstaterandes att jag inte hade en aning om vad jag skulle titta efter. Jag behöver absolut ingenting! Gick snopen ut, och gick inte in på flera ställen.

I helgen börjar en kurs i lappteknik här. Har en hög trevliga lappar i grå-blå-svart-rött som jag ska se om jag får till nåt litet överkast till en spjälsäng eller nåt. På tal om spjälsäng har minstingen nästan förlikat sig med faktum att han numer inte slipper ur sängen efter sängsdags. Dock förekommer fortfarande kvällar när han inte är helt överens med mig angående beslutet, troligen på grund av att hans ännu förekommande dagslur ute varit lite för lång, och dessa kvällar slänger han ut "inredningen" ut sängen. Skulle tycka det är lite hårt att sova så...

Tack och lov för årstidsväxlingar! Alla årstider har sin charm, och jag tar tacksamt emot varje växling. Hade nog svårt att uppskatta solen om det aldrig regnade, stillheten om det aldrig blåste, värmen om det aldrig var kallt. Och snön, den efterlängtade snön har äntligen kommit till oss! Ifjol hade vi ingen is, och endast fem dagar snö, men detta år verkar bli bättre. Hela julen har vi haft fantastiskt väder, och efter nyår snö och kallt, så i år hoppas och tror jag det bli isar. För en par tre år sedan hade vi sån is att den minsta av färjorna, Spoven, slutade gå Torsholma- Lappo - Asterholma, så då fick vi köra bil över isen, men till fasta Åland och fasta Finland är det nog fem år sedan vi kunde köra. Så, vi väntar med spänning och njuter av den skönhet och glädje snön bjuder oss på.

Svar ja, jag *tycker* att vi har trångt i hallen! Faktum kvarstår, såhär ser det ut då arbetskarlarna kommer hem till kaffet, och ändå är han äldsta då ute med sina kläder och skor på och likaledes minstingen! Meeeen, det blir väl bättre...

Ute finns dock rum, och en dag som denna, och som de flesta dagar denna jul, är ute stället man helst tillbringa sin tid. Ord kan inte beskriva upplevelsen idag, men förhoppningsvis kan du genom följande bilder lite bygga upp känslan av det magiska ljuset.

Tacksamhet över det gångna året, och en spänd förväntan inför det nya, så beskriver jag kort känslan idag. Nyårsafton firande vi liksom de senaste åren med middag hos svärföräldrarna. I lagom tid går sedan guuben, jag och de två minsta hem och tar natt, medan han äldsta stannar kvar och ser fyrverkerierna. Vi kunde inte bo bättre, för det finns nog inte många ställen kvar där man kan lämna en 11-åring att komma hemcyklandes själv när tolvslaget är över!?!?

Nytt år nya tag med det mesta. Minstingen får börja året med nya vanor. Hans uthållighet och uppfinningsrikedom vad beträffar "jag har inte tänkt sova just nu" kräftmäts med föräldrarnas. Senaste draget, som ännu inte fått något motdrag är att guuben skruvat fast spjälsängen i väggen, sänkt sängbotten och ställt upp en skiva mellan den och min säng. Nu har han fått "sin egen knut", och där hoppas vi att han ska trivas.