En stor dag!

Första fönstret!!!

Ofattbart! Jag har på våra ynkliga 70 kvadrat lyckats slarva bort julgardinerna till vardagsrummet! Totalt spårlöst borta. En tidigare version hittar jag dock, så de får duga iår, men saknar mina vinröda linnegardiner. Stöder på uttrycket att allt kommer fram som inte kommit i tjuvahänder...

Idag var det äntligen dags; Julgardiner (dom man hittar), julstjärnor, ljusstakar och lillajulgran piggar upp denna mörka tid. Barnen går i spänd förväntan eftersom smånissarna genom att slänga in nåt litet paket denna kväll brukar meddela att de börjat vakta på fönstren för att se om barnen är snälla... Årets första glögg ska avnjutas. Vi firar lillajul.

En ljuvlig morgon att ge sig iväg och leka med de andra barnen i parken! Tre timmar senare var dock väderläget ett annat, och regnet utplånar sakta men säkert den lilla snön som varit. Fast vi är vana. Senaste vinter hade vi väl snö fem dagar, och nu har vi haft snö redan tre!

Ger mig iväg till fasta Åland på turistförbundets höstmöte och julbjudning. Ska få höra Bisse Alm berätta om hur de marknadsför och säljer Stockholms skärgård året runt. Hoppas på en skopa inspiration.

Tankeställare

Att stanna upp ibland och tänka över sitt liv är att rekommendera. Ibland tvingas man dock till detta genom fasansfulla händelser. I fredags brann min farbrors hus ner (eller upp?). Han bor granne med far min i grannbyn. Ofattbart. Tack och lov kom ingen människa till skada, men tänk alla grejer man har en mängd minnen knutna till... oåterkalleligt borta. En påminnelse om att ordna livet för sig så att man tacksamt kan uppleva varje dag tillsammans med de människor man har runt sig istället för att jaga materiella ting.

Det händer mycket sällan, men idag har det slagit till; jag känner mig ensam! Guuben är i vanlig ordning i stan på jobb, vi har gäster på Pellas, byn ser ut som vanligt och med de vanliga "veckobyssborna" hemma, gårdagens storm och ösregn har bytts mot strålande sol, livet flyter på som vilken dag som helst, men svärmor och svärfar har givit sig ut på en liten välförtjänt minisemester. Jag får väl göra som i "vem vill bli miljönär?" -Ring en vän (sen när de kommer från jobb).

Har just bokat en liten vårutflykt, lite "ladda batterierna inför sommarsäsongen". Det blir dryga tre dagar i Toscana i mars, men lokalguide och chaufför och boende på vingård. Tror ni vi ser fram emot det...?

Förresten, fniss...

Måste stjäla en kul "grej" från Fred. Testa själva:

1. Sitt ner, lyft din högra fot ifrån golvet och cirkulera den medurs.
2. Nu, medan du gör det, skriv siffran '6' i luften med din högra hand.
Din fot kommer att ändra riktning!

...Jamen hur allt är sammankopplat! Resultat 1 för mig var att jag skrev 6an bakvägen. Sen fick jag nog 6an rätt väg, men då, som förutspått, ändrade foten riktning. Märkligt.

Grått och ruggigt höstväder, många dagar. Men det sammanföll bra med att mor och far tillbringat helgen här. Kombinationen gjorde att jag fått gå dit det fallit mig in, och jag därför fått flera streck dragna på min "att göra"- lista. Det är som jag skulle gå med lite lättare steg för varje streck! Lyckat var också med tanke på tillgången till barnvakt att det råkade vara denna helg vi hade inplanerat "film- och spelkväll" på Klockkulla. Aktiviteten anordnades för att det är så lätt att alla bara blir sittandes "i sina kammare", och man inte träffas annat än på butiken denhär tiden på året. Glädjande nog kom 25 pers! Inledningsvis såg vi på storduk en inspelning av festprogrammet från Lappofesten 1994. Många bekanta, modell yngre var det! Kaffe smakade bra på detta, men avklarades hastigt till förmån för sällskapsspel "När och fjärran" och en par kvartetter Pinaker (kortspel, 2 x 2 par). Mitt i allt var klockan 12!

Tack och lov finns utrymmen att arbeta på fast vädret är grått och trist. Guuben och far min har tillbringat helgen i hallen och börjat förbereda fönstren med smygar. Vid första ockulära besiktning upplevde jag att det såg mer ut som fönsternischer än fönstersmygar, men proportionerna kanske ändrar när de kommer på plats...

Ikväll styr jag mot staden. Har den äran att få delta i en pilotgrupp för en kommande turismutbildning med bl.a. värdskap och ekonomi. Ser med spänning fram mot detta.

SÖKES

Hälsovårdare till Brändö kommun sökes! Råkar du sitta på rätt utbildning och nångång närt drömmen att få leva i stilla miljö nära naturen, tag nu chansen! Läs om Brändö kommun, och kontakta sedan exempelvis kommundirektören eller mig så kan vi hjälpa dig vidare. Välkommen!

Jag tycker om att fara och se kring mig nån gång ibland, men nog är ju det bästa med resan att få komma hem igen! I vanliga fall är vi bara två som reser, men i helgen var vi ut alla fem. Lite taktiskt inleddes fredagen med en par timmar i badhuset i Åbo, så efter lite mat i magen sov 2/3 av barnen, tack och lov, största delen av resan till Helsingfors. I huvudstaden bor minstingens gummor och guffar, och i närheten en del av släkten, så huvudmålet med resan var att träffa dem. Vi har bott på hotell, åkt "spåja" (minstingens ord för spårvagn) och metro, sett på Kvänum-kök (som ser vackert ut, men inte imponerade i förhållande pris/kvalitet), ätit på restaurang, promenerat lååångt och varit på Finlands banks penningmuseum. En klasskamrat till mig i tekniska sade alltid "pengar, det är en världslig sak, det var värre förr när det var ekorrskinn", och på museet visade de betalningsmedlens historia, från salt och ekorrskinn till dagens euro. Så nu vet jag att finska ordet för pengar, raha, betyder just ekorrskinn! Dagarna i "Stadin" var trevliga, inga större sammandrabbningar, men under bilresan hem, då ingen somnade, verkade alla spänningar ha släppt... Och så pratar vi inte mer om det.

Så tar vi nya tag med göromålen. Gör en lista med allt som kunde göras, och "bettar av" vartefter. Det håller på drar ihop sig till bokföringsdags, och det kan jag ärligt erkänna att inte hör till mina favoriter. Fast jag är glad att jag gör Pellas bokföring själv, för annars skulle jag inte ha en aning om vad siffrorna i bokslutet stod för, och det underlättar ju nog lite när man driver ett företag... Notera förresten "kunde göras" på min lista. En del av poängen med att vara företagare i denna bransch just här, är att få leva lite som i gamla bondesamhället; när det blir för mörkt för att arbeta så vilar man!

Ibland hittar jag bara inte sömnen. Huruvida jag tänker för att jag inte kan sova, eller inte sover för att jag tänker låter jag vara osagt. Igår snurrade tankarna runt ledaren "Kostnad och nytta är alltid relativa begrepp" i dagens Nya Åland som jag sent fick uppläst för mig. Fellman slår huvudet på spiken då hon funderar kring "liten jämfört med vad då". Det inte är bara lilla Lappo skola som oroas just nu, utan även t.ex. de tre hushåll som bor på Björkö, Järsö som hotas bli utan sin enda förbindelse, postbåten som går tre gånger i veckan. Även de som tycker att de är stora är i förhållande till någon annan små. Jag blir fundersam till varför den vanligaste tolkningen av "ensam är inte stark" är "du är så liten, ge upp ditt och kom med oss, för ensam är inte stark". Jag hade hellre sett att tolkningen varit "du är liten, men vi stödjer dig i din fortsatta kamp för det du tror på, för ensam är inte stark".