Livet lunkar på. Han mellersta låg igår tyst och stilla på soffan, hela dagen, vilket är ett säkert tecken på att han inte mår bra. Vid handpåläggning noterade jag onormalt hög kroppstemperatur, men eftersom febertermometern inte står att finna för tillfället fick status stanna vid "feber". Idag pratar han igen och bygger lego, så vi konstaterar att han tillfrisknat. Och tur är väl det, imorgon fyller nämligen han äldsta 11 år, grattis på han! I år får mormor ställa till kalas, för jag står Ni Vet Var. Ikväll anländer ett gäng akvarellmålare som under dagarna tre ska ta Klockkulla och Lappos sköna natur i besittning. Få se om jag hinner lura mig en "prova på"-stund mellan rätterna.
Övrigas förehavanden: Guuben och far min klättrar på taket och spikar läkt för tegel, svärmor och svärfar kryper på knä i salladsåkern, och minstingen tossar på med sitt på lagom avstånd från mormor. Livet flyter.
4 kommentarer:
Det är härligt erat allagenerationertillsammans liv!!!
Jamen Hej Persilja!!! Javisst har vi det bra! Och detta allagenerationerliv var nog en av anledningarna till att vi valde att "säga upp oss" från det alldeles för vanligen stressiga livet i staden.
Hoppas att ni hade ett fint kalas! Det där seminariet med Fred Forsell hade jag gärna varit med på för han har så härlig humor! Om två veckor är det förresten en spännande föreläsningshelg på Hitis, nämligen en träff för nätverket Skärgårdskvinnor.
Ha det bra!
Päivi
Här hittade jag en spännande bloggbekantskap - är ju företagare själv.
Vad tur att minstingen kryade på sig.
Hälsningar Maud
Skicka en kommentar