Tacksamhet över det gångna året, och en spänd förväntan inför det nya, så beskriver jag kort känslan idag. Nyårsafton firande vi liksom de senaste åren med middag hos svärföräldrarna. I lagom tid går sedan guuben, jag och de två minsta hem och tar natt, medan han äldsta stannar kvar och ser fyrverkerierna. Vi kunde inte bo bättre, för det finns nog inte många ställen kvar där man kan lämna en 11-åring att komma hemcyklandes själv när tolvslaget är över!?!?

Nytt år nya tag med det mesta. Minstingen får börja året med nya vanor. Hans uthållighet och uppfinningsrikedom vad beträffar "jag har inte tänkt sova just nu" kräftmäts med föräldrarnas. Senaste draget, som ännu inte fått något motdrag är att guuben skruvat fast spjälsängen i väggen, sänkt sängbotten och ställt upp en skiva mellan den och min säng. Nu har han fått "sin egen knut", och där hoppas vi att han ska trivas.