Växter

Samma procedur varje vår. Jag river upp, gräver upp, flyttar och gräver ner. Kör fingrarna i jorden och gör hålet lite större. Ser på mina svarta händer och en barnslig lycka sprider sig i kroppen. Blåsippa, gullviva, syren, lupin, kaprifol, såpnejlika, flox, kärleksört... allt enligt principen Går det så går det. Mina växter ska klara sig med minimal skötsel. De ska vara av den typen att andra efter att de haft dem i sina land kallar dem ogräs och vill utrota dem. Jag har noll koll på hurdan jord de vill ha, eller vilket läge de vill stå i. Försök och misstag. Men jag drömmer om en vallmokulle utanför övernattningsstugorna och dikesrenarna fulla av prästkrage och lupin. Och så kommer guuben med röjsågen...

Igår ringde mor min och bjöd in till stekströmmingsmiddag (som ska ätas med potatismos och lingonsylt!) Far hade varit ut med strömmingsnäten och fått 30 kg. Jag lastade pojkarna i bilen och tog 16-färjan. Mors och fars naturtomt tilltalar mig, så medan strömmingen stektes tog jag ett varv, och blev av någon anledning med en famn stenbräcka och nåt annat som glatt täckte marken under till synes mycket torftiga förhållanden. Väl hemma igen kl 19 fick han äldsta äran att se efter de mindre (som idag blev utan Bompa), och en vårlycklig gästhemsägare gick med ett leende på läpparna runt Pellas gården och jordade sig.

Ps Tips på icke utrotningsbara, fina växter mottages tacksamt.