Kära nån, vart försvann månaden!??! Uppenbarligen har jag inte tillbringat den framför datorn! Åtminstone inte på nätet. Lite racklande har det blivit, så som Cross Border-seminarium i Scandinavian Islands regi på Havsvidden, en dag i Åbo för lunch med en vän och några sköna dagar i Venedig.

Venedig, så annorlunda. Svårt att smälta. Båtbussar, båttaxi, gondeler, polisbåtar, ambulansbåtar, brandbåtar, kylbåtar, vanliga lastbåtar, betongbåtar, sopbåtar och kryssningsfartyg, allt i en enda salig soppa... Och alla dessa kanaler. Och broar. Och gränder. Har nog aldrig åkt så mycket buss i en stad, och skulle knappas gjort det om de inte gått på vattnet. Och kommer på att jag hade lite samma beteende i Göteborg. Och ibland i Stockholm. Men så slår det mig; Vi då!? Även Åland har begåvats med en stor mängd vatten, varför utnyttjar vi inte det!?? Var är mångfalden av vattenfortskaffningsmedel? Alla besökare kan ju inte ha en privat båt, och skärgårdsfärjornas lastkapacitet är begränsad! Nä, välkomna taxibåtar (ok, de finns, men används jämförelsevis lite, kanske beroende på priset?) och båtbussar (katamaraner?), gör vår skärgård tillgänglig för både oss och våra gäster! Fast jag är väl medveten om hönan/ägget problemet; med liten beläggning-inget behov av trafik men å andra sidan, utan trafik- en otillgänglig skärgård. Vem har möjlighet/vågar bryta mönstret?

Naturen förbereder sig för vila. Trädens grönska har via en sprakande färgpalett bytts till gulbruna löv på väg mot marken. Trädgårdsäpplena är skördade och jordärtskockorna står på tur att grävas upp. Inne tänds ljus och soffhörnet lockar. Även jag går ner i varv. Ägnar dock bokföring och marknadsföring en tanke nu och då. Pellas behöver få en ny broschyr till GoExpo-mässan i Helsingfors i mars. Men innan dess tar vi emot några gäng som önskar ett lugnt avbrott i vardagen.