Skolstarten har till vår stora glädje gått bra. Båda killarna cyklar gärna, om än i senaste laget, iväg till färjan som ska ta dem till skoltaxi. Verkar vara mycket som ska fixas innan man kan ge sig iväg... Han minsta "mojjar" en stund till i soffan innan jag för honom till dagis. Hemma blir alltså mor som försöker få in en rutin i vardagen nu när de akuta utryckningarna och "måste absolut göras precis just nu"-sysslorna är färre. Kommer precis ihåg känslan från ifjol; hjärnstress. Och då sätter jag mig ner och väntar att det går över... Och med det blir ju inte så mycket gjort...

Pellas har ännu denna vecka gäster som medvetet kommer när "alla andra" inte är här, för att njuta av friden. I morse när jag tomtade omkring och förberedde dagens ankomster kom jag på mig själv med att gå och mysa över hur fint och lugnt det är i huset. Tack Chiqui för inspirationen.