Jag är världssämst på att gå på begravning. Det finns ingen ända på hur mycket tårar det finns i denna kropp. Släkten är samlad, och det skulle vara ypperligt tillfälle till att umgås, men det finns ingen kraft. Idag har vi följt min farmor till sista vilan. Vila i frid.
1 kommentar:
Tiina,
låt tårarna rinna, sorgen komma ut.
Tröstekram
Karin
Skicka en kommentar