En sportlovsvecka går så fort! Pellas har haft mer och mindre gäster under hela veckan. Våra barn har i tur och ordning kommit och farit, mormor och morfar har varit resmålet. Guuben har med gnistrande blick gått fram på gården med motorsågen i högsta hugg. Detta betyder att jag denna vecka inte behöver fundera på vart jag ska promenera, utan istället bör dra på arbetshalarn och gå ut och städa efter honom. Så hoppas vi till helgen att det blir bra riseldarväder.

Beträffande kommunikationerna till ön finns det både av det fungerande och av det ickefungerande slaget. Alfågeln går rätt stadigt enligt nya is(spar)turlistan, men inte på tider man är van, så nu gäller det att läsa turlista alltid om man ska någonstans. Spoven ligger sedan en par veckor fast i Asterholma då dryga timmen är lite för länge att hålla på mellan Lappo och Torsholma, och sliter lite för mycket på maskineriet, och det var i det stadiet de slutade trafikera. Vågar inte tänka på hur länge det skulle ta nu... Vi hade rejält kallt ett bra tag, och strålande sol. Då hade vi även fina isvägar så vi kunde köra ända till fasta Åland. Dessa färdvägar är dock mycket väderkänsliga, och är för tillfället icke farbara då blåsten i ett ögonblick verk fixar snödrivor som bilarna fastnar i. Hörde att vattenståndet är -38 cm, vilket dessutom innebär att om det börjar komma upp blir isvägarna ofarbara av den anledningen. Skolbarnen är nu hänvisade till den högljudda svävarn, men denna farkost tar högst 5 åt gången, så den får köra två gånger med våra 7 barn. Turligt nog tar överfarten bara 7 minuter ena vägen. Livet är ett äventyr.